DATAJOURNALISTIK

Jens Finnäs: Datanörden hjälte i USA-valet

DATAJOURNALISTIK. Inför presidentvalet 2008 prickade den amerikanska statistikern Nate Silver rätt utgång i 49 av 50 delstater. Detta gav honom jobb på New York Times och en maktposition i amerikansk offentlighet. Efter att i årets val satt hela raden rätt närmar han sig orakelstatus.
   Jens Finnäs, datajournalist på Sveriges Radio, hoppas i och med fenomenet Nate Silver på ett uppsving för en journalistik byggd på fakta, snarare än tyckande.

Det här är Nate Silvers storhet. Bilden (th) visar de 50 amerikanska delstaterna. På den lodräta y-axeln är staterna fördelade enligt understöd för kandidaterna. De blå staterna är Obamas, de röda Romneys.
Den vågräta y-axeln visar hur sannolikt New York Times-journalisten bedömde att det var att staterna skulle vinnas av respektive kandidat.

Slutsatsen? Silver prickade 50 av 50 rätt. Alla delstater där Obama ansågs vara favorit blev till slut också blå på kartan. Till och med målfotostaten Florida blev rätt.
   Den redan hårt hajpade Nate Silver är nu officiellt ett politiskt orakel i amerikansk politik.

Det har snackats mycket om data inför det här presidentvalet. I valet 2008 var det det nyskapande kampanjarbetet i sociala medier som bäddade för Obamas seger. I år var det ett gäng datanördar.
   Genom att bygga upp och korsköra databaser över väljare kunde Obamas – och för den delen Romneys – kampanjteam med millimeterprecision rikta in sina insatser.
   För oss journalister som gillar data har valrörelsen också varit rena julafton. Framför allt New York Times har skämt bort oss med vansinningt bra webbgrafik som spridits viralt i sociala medier.
   Ja, och så har det då handlat om Nate Silver.

Nate Silver är statistikern som första gången nådde offentligheten när han utvecklade Pecota, ett prognosverktyg för baseball. Det stora genombrottet kom i samband med presidentvalet 2008 när han som bloggare lyckades gissa rätt utgång i alla delstater utom en. Den bedriften belönades med ett jobb på New York Times.
  
Silvers prognoser bygger på en databas med hundratals opinionsmätningar, kompletterade av ett antal demografiska och ekonomiska indikatorer. På bloggen FiveThirtyEight (namnet kommer från antalet framröstade elektorer) finjusterade Silver dag för dag oddsen fram till valet. I sin slutprognos gav han Obama en segerchans på 90,9 procent.

I ett bredare perspektiv representerar Nate Silver en protest mot det man kunde kalla expertjournalistiken. I sin bok The Signal and the Noise: Why So Many Predictions Fail – But Some Don’t ifrågasätter han skarpt alla de analytiker – pundits – som i tv-soffor får sitta och uttala sig om framtiden. Undersökningar har visat att dessa experter bara är marginellt bättre på att göra framtidsprognoser än slantsinglare. Som exempel nämner Silver Sovjetunionens fall och den amerikanska bostadsmarknades implosion, som båda kom som totala överraskningar för experterna. Om man missar jättehändelser som de här, gör man då över huvud taget någon nytta? frågar sig Silver.

Mot den här bakgrunden är det något oroväckande att journalistiken i allt högre grad vilar på just experter. När resurserna är knappa är det billigare och enklare att fråga någon annan, än att ta reda på fakta själv.
   Men lita på att det kommer att råda Silver-feber inför kommande amerikanska val. Förhoppningsvis kan den här febern också smitta av sig i Europa och ge ett uppsving för en fakta- och datadriven journalistik.



Jens Finnäs
Datajournalist på Sveriges Radio
twitter.com/jensfinnas