"Utan Palmes dementi hade Call Girl inte varit möjlig"

Mikael Marcimains långfilmsdebut Call girl, som hade premiär i fredags, har blivit omdiskuterad - många anser att den pekar ut Olof Palme som kund, i 70-talets så kallade "bordellhärva." Medan filmskaparna hävdar att de bara låtit sig inspireras av den sanna historien. Kulturnytts Mårten Arndtzén har funderat på sanning och lögn i konsten.

"Snus är snus och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior. Det är den enkla sanningen". Det slog Olof Palme fast i riksdagsdebatten om den så kallade bordellhärvan, den 9 maj 1978.

Men det var ju inte det. Tvärtom. Den enklaste sanningen i hela bordellhärvan var ju att Olof Palme själv gjorde allt för att förhindra sanningen från att komma ut. Och sen, när den lik förbannat läckte ut, leverera en så kraftfull dementi att redaktörerna på DN tvangs på knä.

Därför finns det en, om inte rättvisa, så i alla fall historisk logik i att Call girl pekar ut Palme som torsk och pedofil. Om han inte hållit de verkliga torskarna om ryggen, så hade sanningen - eller åtminstone större delar av den - kommit fram i ljuset för länge sedan. Och då hade filmen Call girl inte varit möjlig.

Filmmakarna försvarar sig nu mot förtalsanklagelserna med att åberopa fiktionens frirum: filmen är ju ingen dokumentär, gudbevars. Det är en thriller - en spänningsfilm.

Och det är onekligen sant. Call girl är ett pärlband av slitna klyschor ur genrens standardrepertoar: den hederlige snuten, i ensam kamp mot det genomkorrupta etablissemanget. Den falske politikern, som säger en sak och gör en helt annan. Den iskalla horan - kvinnan med makt, alltid lika ondskefull och sjuk.

Det oupphörliga regnet, och de bruna papperspåsarna som byter händer.

Kort sagt, ett sammelsurium av unkna gamla schabloner som, i olika förpackningar, serveras oss i alla kanaler, på dygnets alla timmar under årets alla dagar. Och det är ju där verkligheten kommer in. Som kryddan i den annars så fadda anrättningen.

Hur många tusen färre biljetter hade Call girl sålt, om den inte pekat ut just nationalhelgonet Palme som pedofil? Vilket den alltså gör, vad upphovsmännen än säger om saken. Hade jag ens gått och sett den själv?

Visst är det spekulativt, men det funkar ju. Fast till priset av att verklighetens offer och förövare försvinner bakom sina schabloner, istället för att träda fram ur historiens dunkel.

Call girl är en falsk historia, baserad på en sanning som förblir mörklagd.