Sverige bör lära av finska miljökatastrofen

1:38 min

Miljontals liter giftigt vatten med höga halter nickel, kadmium och uran har läckt ur en damm vid Talvivaaragruvan i Finland till omkringliggande sjöar. Det här var tredje läckan på kort tid. Nu riktas hård kritik från forskarhåll mot gruvföretaget kring reningsteknik och dammsäkerhet.

Man skulle ha bättre reningsteknik, man måste veta vad man gör, påpekar Metallexperten Juho Mäkinen från Teknologiska forskningscentralen till finska radion YLE. Det ansvariga gruvföretaget också borde haft dubbla bottnar i sina dammar för att säkra upp mot läckage, anser Mäkinen.

Talvivaragruvan i Finland utvinner bland annat nickel och uran med hjälp av så kallad biolakning. Det är första gången metoden testas i norden och innebär att vatten sprejas över malmhögar och naturliga bakterier då börjar äta svavel från malmen och samtidigt utvinna metaller som sen anrikas i lakvattnet.

Vattnet samlas ihop i dammar och så plockas det värdefulla nicklet och uranen ut kemiskt. Slaggvattnet släpps ut i avfallsdammar och där har det alltså sen en vecka läckt. Stora mängder giftigt vatten har runnit ut i sjöar som redan fått två doser vid tidigare läckage så att de nu är i princip döda på liv.

Just nu är all verksamhet stoppad vid Talvivaaragruvan i väntan på polisutredning, men forskare varnar för att arbetet snart måste återupptas eftersom bakterielakningen inte går att stoppa. Även i Sverige finns planer på biolakning för eventuell framtida uranbrytning.

Professor Åke Sandström vid Luleå tekniska universitet forskar om metoden och anser att vi måste lära av Finlands misstag innan vi testar i Sverige.
– Man måste ju vara väldigt försiktig så att det inte uppstår sådana här läckage, och man ska kanske ha säkerhetsdammar för att om det mot förmodan händer så att man kan samla upp det som läcker ut, säger professor Åke Sandström.