Jon Reinklou om en värld utan mobbning
"Alla tycker och tänker olika, utan olikheter vore världen väldigt tråkig. Det kan vi nog vara rätt överens om. Konstigt kan jag tycka med tanke på att ord som mobbing i sådana fall inte borde existera. Låt mig utveckla." Jon Reinklou från Östersund hörde av sig till P4 Jämtland och vill dela med sig av sina tankar kring mobbning.
Vi föds och under livets första tjugo år skapas vi, vare sig vi vill eller inte, nästan uteslutande av vår omgivning. Varför vill nästan alla 5-åringar bli polis, brandman, veterinär, ambulansförare mm? Enkel fråga! 5-åringen har blivit introducerad i dessa yrken först/mest. Ett barn som aldrig sett, låt säga, en astronaut, kommer således aldrig att kunna säga att den vill bli astronaut heller. Eller hur?
Om du orkar läsa igenom texten nedan ska jag ge en version av verkligheten som i alla fall är bättre än den vi har idag. En värld där innebörden av ord som mobbing, aldrig ägt rum.
Barn har alltid, och kommer alltid vara en sorts ”härmapa”. Oavsett om det är ens största idol, eller någon annan förebild man ser upp till, så kommer barnet alltid anamma härmaps-beteendet. Det är nämligen ett av våra mest effektiva sätt att lära oss nya saker på.
Att människor är olika är något positivt, tycker nog alla jag har träffat i mitt liv. Rent yrkesmässigt är det inte viktigt för barn vad dom blir, i form av hur mycket pengar dom kommer tjäna. Dom har inte lärt sig pengar än. Och dom har fortfarande inte riktigt lärt sig innebörden som finns i ord som problem, utan ser sådant som en väg mot en lösning. Väldigt effektivt sätt kan jag tycka. Vi tror ju nämligen att barns förmåga att lära sig sjukt snabbt sitter i någon fysisk form av att hjärnan utvecklas snabbare när man är liten. Ja det gör den, men att den saktar ner i utvecklingen sitter i vår idiotiska förmåga att uppfostra barnen så att de får ärva våra föråldrade, ifrågasättande ”analyseringsverktyg”.
De analyseringsverktyg som vi fick när vi var små. Där vi ifrågasätter, MEN tro att ett ifrågasättande kan vara något NEGATIVT. ”Han kommer ju tro att jag inte kan så jag frågar inte, Jag vill ju inte framstå som dum”, som med tiden genererar ”men jag duger inte till” osv osv.
Vi har blivit ofantligt dåliga på att lyssna på oss själva (magkänslan). Så dåliga att om man frågar en 19-åring som precis slutat gymnasiet vad de ska göra härnäst? Så är svar som; ”Ja vet inte, typ supa och resa kanske” inte alls ovanliga. Vilket betyder att vi redan vid den låga åldern är så vilse att det är svårt att se ljust på framtiden. Och är personen ”duktig” och börjar studera direkt efter gymnasiet, ja då är oddsen extremt låga att det dom valt att studera, faktiskt är något dom kommer vilja jobba med. Om man gör det man verkligen vill lovar jag att känslan just då är så stark att du inte ens behöver ifrågasätta varför du mår bra. Och skulle den dagen komma då du vill byta yrke… Ja men ta då del av den insikten med glädje och gör det du nu önskar allra mest.
Detta sker alltså medan politikerna agerar frågetecken och funderar på varför det är stor arbetslöshet bland unga i dagens samhälle…. Ungdomen vet ju inte vad dom vill, bara vad dom inte önskar. Och hur motiverar man någon att göra något som personen i fråga inte är intresserad av att göra? Det går med pengar, fast det är enligt studier inte en speciellt effektiv morot. Vi mäter i pengar, den som har mest pengar är bäst tror vi. Men är det verkligen så? Det är inte en ovanlighet att anställda hellre sitter av sin arbetstid idag, än att de faktiskt tillför något till företaget. Vilket inte är företagen eller personens fel. Det är de ungas fostran som gått snett.
Jag menar, du umgås ju inte med någon du inte tycker om heller! Eller hur!? Jag besökte nyligen en snabbmatskedja och i kassan stod en ung tjej som faktiskt såg ut att gilla att jobba där. Hennes kö var nästan tre gånger snabbare än de övriga också. Förstår egentligen inte ens varför jag säger det här. Alla vet att man blir bättre på något, om man gillar att göra det. Så snälla förstå vad det är du läser!
Fast är det konstigt? Vi ger pris till dom som lyckas. Vilket enligt statistik gör att strävan efter att utvecklas vidare saktar ner. Varför inte uppmuntra dom som misslyckas!? Dom vaknar ju nämligen dagen efter med en mer insikt i ämnet och med en breddad syn på livet! Här kommer vi till något intressant, för när jag frågat personer jag stött på i mitt liv, vad de skulle vilja ha om de fick precis vad dom ville, exakt just nu. Då kan någon svara pengar, någon säger en sportbil osv.
Men när jag frågar vad det leder till? ”lycka” kan dom svara. Varpå jag frågar ”Okej, härligt, så vad leder lycka till för dig?” Ja då svarar samtliga att det får dom att må bra! Så det måste ju betyda att den viktigaste uppgiften en människa har att göra, är att sätta sig i situationer som får någon att må bra!
Barn som inte upplevt hur det är att bli mobbad vet inte heller hur det känns att bli mobbad. Jag har inte heller blivit mobbad, men jag vet skillnaden på att må bra och att må dåligt. Och det är inte svårt att se på en människa att den inte mår bra. Så hur löser man det då? Jo man lär barn, redan vid väldigt tidig ålder att olikheter är något bra. Att kläderna vi har på oss egentligen bara fyller en funktion, att hålla oss varma. Men olikheter gör att man väljer olika färg osv. Man lär dem att någon annan människa aldrig någonsin kommer kunna vara en bättre variant av sig själv. Det kommer alltid finnas världsmästare i allt, men är det viktigt att vara bäst? Egentligen inte. Så varför jämföra sig med någon annan.
Mobbing är raka motsatsen till att olikheter är fint. Vi kan inte säga att olikheter är bra, och agera med andra värderingar samtidigt. Vilket betyder att vi lärt oss fel, under den tiden vi fortfarande skapades av samhället. Så vi måste lära om och först då kan vi lära ut på ett nytt sätt. I grunden vill alla egentligen gott. Det finns till och med vetenskapliga bevis på att en positiv tanke är sju gånger starkare än en negativ tanke. Det måste betyda något!
Ingen vill dö, men vi skickar iväg soldater ut i krig. Fast först intalar vi dem att det är av en god anledning som de ska kriga…Och dom tror det på allvar! Någonting stämmer inte. Om man lär sig att det viktigaste är att må bra, då kommer våra ifrågasättande ”analyseringsverktyg” programmeras på ett helt annat sätt än i dag. För vill man må bra, då känner man inte att man vill säga eller göra dumma saker mot andra, det gör ju nämligen att mår mindre bra själv.
Fast vi har blivit så bra på att blunda för just det här att vi till och med tror att barnen inte vet om själva när de gjort något dumt… Dom vet! Men vi säger till dom att dom gjort fel. IDIOTI! Det finns ingen som helst information i den meningen! Bara en antydan att personen i fråga är sämre än vad den som lär ut är, vilket barnen redan har vetskap om. Annars skulle dom ju inte ha någon lärare! Så varför inte bara visa hur man gör, och aldrig mer säga att någon gjort fel. Kan man svaret så visa det! Inget annat.
Det här fungerar på alla människor, fråga dig själv vad du skulle vilja göra om du tog bort begreppet pengar? Gör du idag samma sak som du skulle gjort då - bra jobbat! Gör du det inte så frågar jag: Vem skulle du vilja vara? Den som går till jobbet på måndagarna och känner att det suger, ens det minsta lilla. Eller den som tycker måndagar är en bra dag pga att dess yrkesval gjorts med passion (må bra) och tack vare detta tillslut blir så bra på deras passion, att det helt plötsligt blivit deras inkomst. Tänk vilken skillnad på liv! Känner du dig träffad? Börja från början med vad som får dig att må bra. Då faller analyseringsverktygen på plats, dom programmeras om och du får lättare att inte se problem utan söker lösningar. Förmodligen kommer du känna att dina materiella begär minskar också. Då du inser att stimuleringen i de ting du köper kanske inte genererar så mycket ”må bra” att det är värt det. Ja, vad vet jag? På mig fungerar det i alla fall utmärkt.
Mindre utgifter - pengabehovet minskar - du kan jobba mindre - mer fritid - mer lycka! Jag säger inte att det är lätt. Vi lever i en värld som styrs av sådana som vill att vi ska vara rädda. I en värld där vi alla i fantasin kan se hur tex HELA Afrika skulle kunna få friskt vatten, men ingen gör något åt det. Trots att vi alla skulle må bättre av att se dem få ett lättare liv. Det sitter helt enkelt i den uteblivna vinsten, mätbar i kronor. Inte i värdet som är av betydelse på planeten Jorden. Kärlek och önskan att vilja väl.
”De människor som är galna nog att tro att det kan förändra världen, är dom som gör det också.” Einstein
Skulle du nu när du läst detta tycka att det låter avlägset från din bild av världen så vill jag ändå så ett litet frö. Vi kan idag gå in på google maps och kolla på så detaljerade bilder att man kan se en blomma vid vägkanten. Dessa bilder är inte direktsända, men redan med kapaciteten dagens satelliter har skulle i kunna se dessa bilder live. Så, om ett, låt säga, rån äger rum, rånarna åker därifrån i bil, för att sedan flyga till ett annat land, där de gömmer sig. Först då skickas polis till destinationen, tar bovarna, förhindrar vidare brott, bytet återfås och ingen har skadats, för det är ingen som jagar dem. Vem gör ett brott där sannorlikheten att man åker fast nästintill är ofrånkomlig? Det skulle kosta för mycket pengar och att människor inte vill bli bevakade sägs det. Frågar du mig tror jag det sitter i något helt annat. Att vi ska fortsätta vara rädda.
En rädd människa ifrågasätter nämligen inte.
”Sluta aldrig att ifrågasätta” Einstein
”Svaret är kärlek” Einstein
Tack för ordet.
