Ny beräkning: 4,4 ton CO2 per svensk

2:00 min

Svenska exportvaror leder till betydligt lägre utsläpp av växthusgaser globalt än om stålet och pappersmassan tillverkats i länder med mycket fossil energi. Det borde Sverige få tillgodoräkna sig i de internationella klimatförhandlingarna, tycker Astrid Kander som är professor i ekonomisk historia vid Lunds Universitet och som tagit fram en ny beräkningsmetod.

Vi får skuld för att vi importerar en massa varor från exempelvis Kina som har producerats på ett smutsigt sätt med kolkraft, men vi får inte nån "credit" för att vi exporterar jätte mycket stål och pappersmassa som har producerats med ren el som kommer från vattenkraft eller kärnkraft, säger Astrid Kander.

Astrid Kander tycker det är rimligt att utsläppen från importvaror räknas in i den nationella statistiken, men att vår klimatsmarta export inte får tillräcklig uppmärksamhet.

I hennes nya beräkningar av sveriges utsläpp har hon använt statistiska centralbyråns siffror och tagit med all koldioxid från importvaror minus utsläppen från exportvaror. Då blir varje svensks utsläpp 9 ton koldioxid per år.

Sen har hon räknat ned de svenska siffrorna med vad världen sparat i utsläpp på våra exportprodukter. Då blir istället varje svensks utsläpp 4,4 ton årligen, en minskning med hälften alltså. En mycket låg siffra jämfört med andra industriländer, men fortfarande mer än dubbelt mot det globala snittet och vad som är hållbart i längden.

Astrid Kanders beräkningsmetod med justerade så kallade nega-utsläpp väntar på publicering i en vetenskaplig tidskrift, men Annika Carlsson-Kanyama som är chef för klimatforskningen inom Totalförsvarets forskningsinstitut FOI anser att det nya sättet att räkna är intressant och skulle kunna bidra till de pågående klimatförhandlingarna i Qatar.
– Det kommer ju då också bli en tävling vilket land som kan få störst nega-utsläpp, säger Annika Carlsson-Kanyama.

Men bara för att Sverige kommer i bättre dager med den nya beräkningsmetoden så får det inte innebära att svenska politiker sitter nöjda anser Astrid Kander.
– Vi ska ändå inte slå oss till ro och tänka att nu är vi så duktiga och bäst i klassen och vi behöver inte göra mer för att klimatproblemet är jätteallvarligt och ett stort hot och vill vi inte nå fyra graders uppvärmning så måste vi snarare ned på en-två ton istället för de här fyra tonnen, säger Astrid Kander.