"Araki/Zorn" på Thielska Galleriet

2:47 min

Just nu dras och slits det i vår gamle målarhjälte Anders Zorn. Knappt har man hämtat sig från Peter Johanssons utmaning på Zornmuseet i Mora, förrän Thielska Galleriet i Stockholm ställer Zorn som en av "huskonstnärerna" mot den ryktbare japanske fotografen Nobuyoshi Araki, en minst lika känd skildrare av den nakna kvinnokroppen. Finns det några likheter?

Karsten Thurfjell tog sig ut till Thielska.

Förutom det att man ska känna sig utmanad av all den här nakenheten, finns det ett antal faktiska likheter mellan de båda, trots en tidsskillnad på nästan ett sekel. Araki och Zorn står båda fram som två hårt arbetande konstnärer, ytterst produktiva - Araki lär ha gjort över 350 fotoböcker - och båda lika begåvade, för att inte säga virtuosa, med alltid lika självklara bildkompositioner. Båda har också levt framgångsrika liv, inte minst som porträttörer av kända personer, t ex rika och berömda amerikaner. Men de har också sysslat med rena vardagsskildringar – från Siljansbygdens gårdar respektive Tokyos gator.

Och så hyser då båda dessa herrar ett stort intresse för den nakna kvinnokroppen. Inget ovanligt i det, men de har båda i sitt arbete levt ut det här intresset hela vägen ut, får man väl säga, och ändå rott i land sina karriärer - trots eller tack var detta.

För Anders Zorns del är det väl ingen tvekan om att han gillade det han såg, men att han också var besatt av att måla den nakna kvinnokroppen exakt som den tog sig ut, och så att säga lät modellerna vara sig själva, i en specifik, oftast lika noggrant skildrad miljö, som ju för det mesta var naturen och vattnet. För 100-120 år sedan var ändå nakenmåleriet ett accepterat sätt att skärskåda kvinnokroppen, medan fotografiet inte var det.

Zorn var ju också en fena på etsningar. Totalt gjorde han 289 stycken, och på Thielska hänger just aktstudierna, några av dem med nästan fotografiska kvalitéer, och några av dem rakt erotiska, i en tät salongshängning som ska matcha Arakis lika kompakta bildparader.

Och där finns det motiv som exakt liknar varandra. När modellerna ligger där i samma vidöppna poser. Det är bara det att kropparnas språk ändå är så annorlunda. Inte skulle Zorn måla in det där uppgivna uttrycket som finns hos Arakis japanska modeller, eller det dova, outgrundliga allvaret i blicken som lika stint betraktar kameran.

Många av Arakis bilder är i våra ögon självklart pornografiska, även om bondagebilderna på halvnakna geishor i rep här hör till de snällare i hans kollektion. Ändå har jag en starkt känsla av att vara Lost in translation. Här är vi inne på förhållningssätt och traditioner som inte låter sig översättas så lätt. Den som sett japansk förnedrings-tv kring ämnet sex vet att underkastelse, skam och utlevelse frodas på ett annat sätt i den japanska samhällskroppen än det gör här.

Men numera sprids ju ändå allt vidare över världen, och att Lady Gaga i jakten på nya uttryck låter sig fotograferas uppbunden i Arakis rep, det har inte så mycket med Zorn att göra.