"Jag ringer mina bröder" blir teater i Malmö

3:00 min

Hur är det att stämma in på signalementet när hela Sverige söker efter gärningsmannen till ett terrordåd? Jonas Hassen Khemiris pjäs "Jag ringer mina bröder", handlar om just det. Han skrev pjäsen och boken med samma namn efter bombattentatet i Stockholm 2010, och nästa vecka får den urpremiär på Malmö stadsteater. Huvudpersonen Amor inser att han är misstänkt likgärningsmannen.

Varje gång han är ute funderar Amor på att han måste vara normal så att ingen misstänker honom för brottet. Men vad är normal? Och försöker man vara normal, så ser ju folk att man försöker vara normal.

Kardo Razzazi som gör huvudrollen känner igen sig själv från tiden efter bombattentatet.

– Jag var i Stockholm när det hände. Jag minns att när jag skulle åka tunnelbana när jag gick hemifrån så tänkte jag vad jag skulle ta på mig. Jag kommer gå runt med en väska, ska jag ta den eller den här? Man blev väldigt uppmärksam på hur man går och hur man agerar. Man svarar i telefon på tunnelbanan så försökte man prata högt på ett fint och bra sätt så att folk skulle förstå att man inte alls var en av dem, säger Kardo Razzazi.

Nu är det inte bara allvar i pjäsen, det uppstår en del rätt komiska situationer i den här paranoian. Och huvudpersonen kommer också själv till insikt om att han besitter vissa fördomar.

Speltekniken är lite annorlunda. Tilltalet är direkt, och med drag av verfremdung där skådespelarna hoppar ut och in ur rollerna. Och temport är ibland väldigt högt.

För regissör Fernaz Arbabi, är det en i grunden personligt skriven pjäs, men "det personliga är ju politiskt som vi vet" säger hon, "det är kanske en smart politisk pjäs". Och kanske den kan få några att tänka till.

– Jag hoppas att den ska skapa någon slags förståelse för hur det känns att vara en del av ett samhälle, men ständigt bli ifrågasatt, som den här personen. Hör jag verkligen hit, får jag vara med? Sen hoppas jag också att den fungerar identitetsstärkande för alla människor som faktiskt har känt den känslan, säger Fernaz Arbabi.