Bloggat om förra veckans Expressenbråk: Vi fulklippte inte Thomas Mattsson. Punkt.

Nu har det gått en vecka sedan vi förra helgen sände ett inslag om hur medier behandlar undersökningar där resultaten är inom felmarginalen. En vecka där vi plötsligt hamnat mitt i en hård debatt med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om hur vi citerat honom. Det är en vecka som är värd att reflektera över. Något finns där att ångra, men mer att förundras över.

Huvudexemplet i vårt reportage var ett påstående i Expressen om att Annie Lööf hade lägsta stödet någonsin. Men: för den sista siffran i serien var förändringen inom felmarginalen. Alltså kunde den med viss sannolikhet varit lika eller t o m högre än den tidigare lägsta siffran. Det här gick vi till chefredaktör Thomas Mattsson och bad om en kommentar till. Det är inte första gången han är med - utan att räkna skulle jag gissa han tillsammans med Jan Helin är oftast intervjuad i programmet. 
Men vår reporter Katarina Andersson gjorde en bra intervju, med tydliga frågor och avbröt när svaren riskerade att börja handla om något annat än frågan. När reportaget publicerades hade Thomas Mattsson genast invändningar på Twitter om hur intervjun med honom klippts. Han skrev bland annat att han påpekat flera saker som inte tagits med, bl a att tidningen visat upp en lång trend av fallande stöd för Lööf och att Expressen alltid redovisar basfakta om opinionsundersökningar. Han avslutade serien med tweets så här: "Så! Nu är det korrigerat & glömt."  
Vi gav några svar på Twitter, och trodde frågan var utagerad. Men glömt var det inte.  Kanske eftersom Mattsson under helgen blev anklagad för "lögn" av twittrare som lyssnat på Medierna och tolkat det som sades där mycket hårt, återkom han med ett  som anklagade oss för osaklighet. Det upprepades sedan på Twitter av några Expressenanställda i olika tonlägen.  Tidningen Journalisten ringde mig och bad om en kommentar. Det fick de i en  där jag bland annat svarar så här:

– Han skriver att han flera gånger påpekade att Expressen är noggranna med att alltid redovisa grundfakta om undersökningen. Det är ju jättebra men det var inte vad inslaget handlade om, det handlade om att man publicerar undersökningar trots att de ligger inom felmarginalen. Det är inte bara Expressen som gör så, det här problemet återkommer hela tiden. Det var det vi ville diskutera.

Thomas Mattsson skriver även att han pratade om att det kan finnas intresse av att publicera resultatet av flera undersökningar. Varför kom inte det med i inslaget?
– Där gör han det klassiska trolleritricket ”titta inte där, titta här”. Det vi kritiserade är att Expressen skrev att det var lägre förtroende än någonsin, trots att man inte vet något om det. Vi pratade specifikt om det, men det gjorde inte han i sina svar, de handlade om något annat än det vi påstod. Den här nyansen hade kanske kunnat vara med i inslaget, men i slutändan handlar det om sändningstid, och i den får inte alla nyanser plats.

Jag erkände också i intervjun att vi inte borde ha klippt in ett av intervjucitaten i löpet på ett sådant sätt att speakertexten och svaret kom att handla om olika publiceringar. Men, sa jag, "Det är inte så att det resonemang som finns där [i klippet] är helt irrelevant heller. Det handlar fortfarande om man kan publicera undersökningar som är statistiskt osäkra".  
Senare i veckan vreds frågan upp i komedi när Jan Lindkvist vid tidningen Transportarbetaren på tidningens blogg och på Journalistens debattplats skrev en  om att Expressen förlorat alla sina läsare - enligt en undersökning med mycket, mycket hög felmarginal.  
Texten var rolig och gick inte att missförstå för den som läste den till slut eller - även om man inte gjorde det - hade normal skepsis med i bilden.  Men hatsajten Exponerat tycks ha missförstått liksom en eller flera av Expressens annonsköpare, vilket fick Thomas Mattsson att ta fram det tunga artilleriet: "Rasisterna jublar åt Medierna i P1" skrev han nu i ett . 
Vi försökte svara på Twitter och Facebook men - vilket kanske var ett misstag - vi skrev inte något eget blogginlägg för att lite tydligare förklara vår arbetssätt utan hänvisade till våra svar i Journalisten. Nu klev några twittrare in och undrade varför Mattsson försökte smeta rasism på oss, vilket han inte höll med om att han gjort. Vi reagerade också på tonläget, förstås.  
Dessutom fick osämjan nu praktiska följder. Frilansen Paul Frigyes hade bokat en intervju med Expressenstjärnan Niklas Svensson i samband med dennes 40-årsfest, men plötsligt avböjde Svensson intervju med uttrycklig hänvisning till hur Medierna behandlat Thomas Mattsson. Paul Frigyes var dock fortfarande välkommen på festen.  
Vi har tidigare haft meningsskiljaktigheter med Thomas Mattsson när han tyckt att vår journalistik blivit för närgången, men har efter en tid kunnat lösa den saken över en kopp kaffe och då har intervjuer åter kunnat fungera.  Mot slutet av veckan sjönk tonläget på Twitter och vi tolkar det som att vi numera är ense om att vara oense om just hur denna intervju borde klippts. Mattsson påpekade att Medierna brukar vara ett bra program och vi anser ju som alltid att Thomas Mattsson är en spännande mediechef att intervjua om en lång rad frågor.  
Vi menar fortfarande att de påpekanden Thomas Mattsson ville ha med i den intervju det här bråket handlar om låg vid sidan av de frågor vi tog upp. Det är reporterns jobb att återföra diskussionen till huvudspåret genom frågor och genom urval. Det är makthavarens jobb att framställa den egna tidningen etc i så god dager som möjligt. Där går intressena isär.  
Med undantag för det vi redan sagt om hur löpet klippts anser vi fortfarande att vi agerade på samma sätt som t ex en reporter på Expressen skulle ha gjort: berätta så tydligt det bara går, men se till att det som sägs är sakligt och opartiskt eller om man hellre vill sant och relevant.  
Så gjorde vi även denna gång.
LARS TRUEDSON
Producent, Medierna i P1