Svårt att fälla i mål om människohandel

2:30 min

Det är svårt att få fällande domar om människohandel, enligt en genomgång som Åklagarmyndigheten gör av domarna de senaste åren.

Ett problem är enligt Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg, att domstolarna inte bedömer de kvinnor som vittnar som trovärdiga, eftersom de ofta kan ändra sina vittnesmål.

– Jag har haft många sådan exempel, där man ser hur kvinnor berättar att de är utsatta för människohandel, hur de har rekryterats, förts till Sverige, försatts i prostitution, och så kan vi visa att det varit så att de varit i prostitution, de har lämnat pengar till hallick. Men så återkallar de, berättar inte likadant i domstolen och då stannar det där, säger Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg.

Enligt genomgången som gäller åren 2009 till september 2012 kom det in 119 ärenden om människohandel under den tiden.

Av dem ledde 19 till åtal.  Av dessa 19 har domstolarna hittills bara gått helt på åklagarens linje i två fall, och i ytterligare fyra fall har domstolen i någon del dömt för människohandel. Men enligt Thomas Ahstrand, är det vanliga är alltså att domstolarna friar.

Främst syns det i genomgången, som ska vara klar i vår, två skäl till att domstolarna friar. Det ena är att det inte anses tillräckligt bevisat att gärningsmännen haft makt eller kontroll över brottsoffren, till exempel i fall där de inte hållits inlåsta.

Det andra skälet är alltså att kvinnornas berättelser ändras och uppfattas som spretiga, något som enligt Tomas Ahlstrand kan förklaras av att kvinnorna är beroende av personerna som utnyttjat dem. Hans uppfattning är att det är domstolarnas tillämpning och inte lagstiftningen som är problemet.

– Det finns en tendens att man i vällovligt rättssäkerhetsintresse väldigt mycket lutar sig mot att den berättelse som lämnas i domstolen, det är den som gäller, och så friar man.

Men det ska ju vara så att man ska frias om bevisningen inte räcker?

– Jag anser att bevisen räcker. Man får förstå varför en berättelse ser ut som den gör, varför den ändras och så kommer man plötsligt med en orimlig berättelse.

Varför ändrar kvinnorna berättelsen?

– De ska ju ha ett liv efteråt också, och de här hallickarna är de enda de har. Det kan också vara personer som är fullständigt utfattiga. De kan inte leva ensamma på gatan i resten av sina liv, säger Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg.