Skåne sämst i sjukpenningsstatistiken

1:58 min

Fem procent av den arbetsföra befolkningen, omkring 200 000 personer, har så liten inkomst att de saknar rätt till socialförsäkring, enligt en stor granskning av Försäkringskassan. Skåne sticker ut negativt i statistiken.

– Detta är en strukturell fråga i omställningen från det gamla industrisamhället. Det är många som söker sig till Malmö stad och dess omgivningar, som söker fotfäste i det här nya samhället, och det är många som inte hittar vägarna in riktigt, säger Tapio Salonen är professor i socialt arbete vid Malmö högskola.

I Försäkringskassans rapport har man för första gången identifierat dem som under en sammanhängande femårsperiod saknat sjupenninggrundande inkomst, SGI, och därmed saknar rätt till socialförsäkringar som sjuk- och föräldrapenning.

Totalt handlar det om 200 000 personer, vilket motsvarar omkring 5 procent av den arbetsföra befolkningen.

Tittar man på statistiken regionalt finns det ett område i Sverige som sticker ut. Skåne. Där är risken att varaktigt helt sakna SGI genomgående högre, för både kvinnor och män. Enligt Försäkringskassans rapport kan det bero på en kombinationen av etnisk boendesegregation och en svagare regional arbetsmarknad i Skåneregionen.

– Detta är ingenting som har uppstått plötsligt, utan det har varit en gradvis förändring mellan dem som har väldigt etablerade och trygga villkor, och dem som står vid sidan om.

Många av personerna i regionen, som i princip saknar inkomst, rör sig istället i gråa eller svarta ekonomier, enligt Tapio Salonen.

– Absolut, du har ju hela skalan. I en studie jag gjorde för Malmö-kommissionens räkning kunde vi visa på att det fanns 12 000 personer i arbetsför ålder som inte har några som helst inkomster. De har alltså inga bidrag heller. Det är inte så att många av dem försörjer sig på bidrag, utan de finns inte i våra vanliga system överhuvudtaget.

Vad ser du för möjligheter att bryta det här för Malmö och Skåne?

– Man kan göra väldigt mycket på nationell nivå, genom att underlätta människors anknytning till arbetslivet. Frågan om jobb är naturligtvis central. Men också att dom här offentliga systemen som handlar om grundläggande trygghetsvillkor öppnad upp och möjliggörs för i princip alla medborgare.