"Hjälp sökes" på Orionteatern

2:30 min

I fredags var det premiär på Orionteatern för den nyskrivna musikalen "Hjälp sökes". Kristina Lugn har skrivit manus och dialog,  Benny Andersson har komponerat musiken som Björn Ulveus skrivit sångtexterna till. Bakom ide och regi står Lars Rudolfsson.

Handlingen utspelar sig i norra Uppland där två medelålders bröder på en gård brottas med övergivenhet, existensiell ångest och varandra. I rollgalleriet finns förutom Sofia Pekkari, Johan Ulvesson, Magnus Roosman och Susanne Berdino även två kor, en häst, tre hundar, två grisar tre gäss och en get...

Scenrummet är en dammig gårdsplan mellan undermåligt falufärgade stugväggar, där linoljekittet uppgivet släppt glasen i rutorna. Bröderna är, om inte bittra så åtminstone förtidsbesvikna. Den ene hemflyttad från huvudstaden efter kärlekshistorien som aldrig blev av, den andre har lämnat sina litteraturstudier men har hjärtat fullt av språk.

Hjälpen som kommer är två kvinnor. En mor som saknar ord och har slagit dövörat till och så Hillevi som översätter  tankar till svenska. Deras chef är en get. Kristina Lugns språk öppnar dörren mellan det vardagliga och svindlande utrymmen där människan trampar vatten. Hillevi är som en blandning mellan Indras dotter i ett Drömspel och Amelie från Montmartre

Den här föreställningen är en pärla - allt är faktiskt så fint som man önskar sig: Johan Ulvessons timing i replikleverans, eller hans plastiska panikångestattacker, Magnus Roosmans gripande allvar mitt i komiken, och Sofia Pekkari är alldeles, alldeles - omedelbar...

Benny Anderssons musik. Så självklar. Jag tycker mig ha hört något liknande förut - fast ändå inte. Och jag kan nynna melodierna i sömnen efter att bara ha hört dem en enda gång... Genialt enkel men alltid med något mer.. En dimension till...

Och när verkligheten kapitulerar blir ljuset magiskt och tillvaron cirkus. Försonande balsam på nordiskt svårmod och glesbygd folksjäl. Och när bröderna och publiken ställer sig upp efter denna intellektuella kullerbytta så är kanske världen likadan, med vi är åtminstone lite yrare