Motsatta domar om "otrohetskontroll"
I ett uppmärksammat fall där en svartsjuk man undersökte sin flickväns underliv för att se om hon varit otrogen, gjorde Svea hovrätt bedömningen att det inte handlade om våldtäkt eller sexualbrott, och straffet för mannen lindrades.
Men det borde inte spela någon roll vilket uppsåt gärningsmannen har, säger Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt.
– Brottsoffret kränks i sin sexuella integritet på ett ytterst allvarligt sätt när man för in föremål eller fingrar i hennes underliv. Och det är ju det som sexualbrottslagstiftningen är till för, att skydda från. Inte att reagera på just sexualdriften hos förövaren.
Mannen förde upp två fingrar i sin sambos underliv för att undersöka om hon varit otrogen. Tingsrätten dömde mannen för våldtäkt, men Svea hovrätt gjorde bedömningen att gärningsmannen inte haft något sexuellt syfte med agerandet och ändrade rubriceringen till olaga tvång.
I ett liknande fall, dömdes gärningsmannen för sexuellt tvång, som fastslogs i Göta hovrätt. De skriver i domslutet att handlingen haft en påtaglig sexuell prägel.
Det gjorde alltså en annan bedömning. Sexuellt tvång och olaga tvång har samma straffstas, men det kan ha stor betydelse, inte minst för brottsoffret om det blir fastslaget att det handlar om ett sexualbrott.
Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet ser gärna att gärningar som de här döms som sexualbrott men att det är svåra gränsdragningar.
– Man hamnar i gränsdragningen som måste avgörs mellan vad som är sexualbrott och vad som inte är det, säger Petter Asp.
Men hur kan man göra olika bedömningar i liknande fall i två hovrätter?
– Det enkla svaret är väl att ser man på lagstiftningen och förarbetena så är det här fall som hamnar i ett gränsland. Det här är exempel på fall som är svårbedömda.