Miljonprogrammen

Inte lätt för hyresgäster att påverka renoveringar

4:03 min

Det är svårt för hyresgästerna att sätta emot när hyresvärden vill göra stora renoveringar med hyreshöjningar som följd. Även om det egentligen krävs att alla hyresgäster skriver under sitt godkännande. Det säger Sara Westin, en av författarna till en rapport där man undersökt vad som händer med hyresgästerna i samband med renoveringen av miljonprogrammen.

– Hyresvärden får inte gå in i din lägenhet och utföra renoveringar förrän du har skrivit under ett godkännandeavtal. Det kan ju låta som ett väldigt skydd för hyresgästerna att man ska skriva under ett avtal, att man kan säga ja eller nej, men på blanketten finns ingen nej-ruta man kan kryssa i. Om man motsätter sig den här renoveringen, man tycker kanske att man trivs bra och är rädd för hyreshöjningar, då är den enda alternativet att slänga blanketten och inte skriva under, säger Sara Westin, doktor i kulturgeografi på Uppsala Universitet som tillsammans med kollegan Irene Molina skrivit rapporten "...men vart ska ni då ta vägen? Ombyggnation ur hyresgästernas perspektiv".

Sara Westin uppmanar hyresgäster som får höra talas om att en renovering är på gång att kontakta Hyresgästföreningen, för att få hjälp med förhandlingarna gentemot hyresvärden och för att få bättre koll på vad det egentligen är som ska göras, och vad det kommer att kosta. Men även om hyresgästernas underskrifter behövs så är det svårt att stoppa renoveringar, säger Sara Westin.

– Jag ska inte sticka under stol med att det är svårt att som hyresgäst få rätt faktiskt. Vi har sett många gånger att det liknar skendemokrati, eftersom hur mycket motstånd man än mobiliserar och sätter sig emot det här, så har vi verkligen sett fall då hyresvärden ändå får rätt.

Det går till så att om hyresgästerna vägrar skriva under kan förhandlingarna bryta samman, och hyresvärden kan välja att gå till hyresnämnden, som är den juridiska instans som ska döma huruvida hyresgästerna eller hyresvärden har rätt. Och i över 70 procent av fallen dömer då hyresnämnden till hyresvärdens fördel, säger Sara Westin. 

– Oftast slutar det med att hyresvärden får rätt, för de har argumentation och expertkunskap om hur gamla rören är, etcetera, och det brukar oftast vara mycket argument som att "det här är ekonomiskt försvarbart om vi även byter skåpsluckor när man stambyter" och så där.   

Är det bara ett stambyte som ska göras så ska det ingå i kostnaderna för underhåll, och alltså inte höja hyran. Men ofta säger hyresvärdar att de inte kan byta stammarna utan att riva ut hela badrummet till exempel. Så det är ofta en diffus gräns mellan underhåll och renovering, säger Sara Westin. Ibland finns ett alternativ, att det till exempel bli en obligatorisk hyreshöjning för att badrummet måste renoveras, men att hyresgästen får välja om man vill ha köket renoverat eller inte, i samband med stambytet. Men Sara Westin menar att många fastighetsägare utnyttjar det renoveringsbehov som de facto finns för att göra mer renoveringar än nödvändigt.

– De är ju verkligen auktoriteter de här hyresvärdarna också, man är "bara" en hyresgäst, och så kommer det hem en blankett och det låter väldigt retoriskt starkt och auktoritärt, och då tänker man kanske att "ja, det måste bli så här, det är nödvändigt." Hur kaxig är man? Alla vågar inte säga emot, och alla har inte tid och kunskap att säga emot.

I själva verket är det i många fall en bedömningsfråga, vad som är nödvändigt att göra för åtgärder och inte, menar Sara Westin. Och även om det är svårt att få rätt i hyresnämnden så tror hon att hyresgäster skulle kunna påverka mer om de bättre kände till sina rättigheter och vad som är på väg att ske.

Sara Westin är också övertygad om att situationen nu - där nästan 60 000 lägenheter i miljonprogrammen måste renoveras - skulle kunna gå att lösa på ett sätt som inte skulle resultera i de kraftiga hyreshöjningar som nu väntas. 

– Jag tror inte att det går att göra det helt gratis, man måste ju vara realist. Men jag tror att det går att sköta det bättre än vad många bolag gör. Att inte köra över hyresgästerna, att inte göra lägenheterna i absolut toppskick, som man ofta försvarar med hjälp av argument som att "folk kräver det idag, vi vill bo så här, vi vill ha den här standarden". Men det är liksom ett slags medelklassperspektiv. Man ska inte låta sig luras av ett "vi", att vi alla idag behöver den här standarden. För alla har inte råd med den, och vart ska de flytta, ska de flytta ut till periferin?