Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus)

0:36 min

Skrattmåsen syns ofta i människors närhet, inte sällan inne i städer. I likhet med till exempel kajan äter den gärna matrester och blir ofta ganska oskygg.

Det bruna huvudet gör skrattmåsen lätt att känna igen, man hör ofta att den har "doppat ansiktet i choklad". Men detta gäller inte hela året, under vintern saknas nämligen den mörka hättan. Då känns fågeln i stället igen på en liten mörk fläck, ungefär vid örat.

Näbben och benen är klarröda till blodröda och när fågeln bär sommardräkt kan man på nära håll se en vit ring kring ögat. Arten uppträder ibland tillsammans med exempelvis fiskmås och då lägger man lätt märke till att skrattmåsen är en storlek mindre.

Lätet är ett högljutt skränande. Det kan likna ett hånskratt och påminner vissa om vildvittrorna i filmen "Ronja Rövardotter". På många håll betraktas skrattmåsens läte som ett vårtecken. Fågeln dyker nämligen upp så snart isarna har släppt. Under vintern kan den dock fortfarande ses längs våra kuster, främst i södra Sverige.

Skrattmåsen häckar helst i sjöar, gärna där det finns mycket vegetation. Ofta finns fler bon i närheten av varandra. Ägg och ungar är hårt utsatta för plundring, bland annat av kråkor, men skrattmåsarna försvarar hårdnackat sin avkomma.

Även människor råkar ibland ut för skränande, störtdykande skrattmåsar som kan upplevas som hotfulla. Risken för ett direkt angrepp är extremt liten, men fågeln kan stressas av att en människa kommer för nära boet. Det bästa är att helt enkelt backa undan.

Skrattmåsen är faktiskt en relativt ny art i Sverige, den började häcka i landet under tidigt 1800-tal. Numera finns den i större delen av landet, dock inte i fjällkedjan.

(Chroicocephalus ridibundus)