"Obekvämt att samlas och skratta tillsammans åt Pär Ström"

3:18 min

På Stockholmsteatern Brunnsgatan fyra spelas just nu "Vita kränkta män". En pjäs som från början var en facebooksida, som sen blev en bok som nu alltså även dramatiserats. Föreställningen fick Kulturnytts Hannes Fossbo att fundera över nivån i kulturdebatten.

Vita kränkta män var från början en Facebooksida där hejdlöst misogyna och rasistiska inlägg från näthatarnas forum bemöttes med ironisk humor. I enmansföreställningen med samma namn har Lo Kauppi klätt ut sig till en person som aldrig vid namn kallas Pär Ström, men som med löständer och allt är väldigt lik den kände antifeministiska debattören. Och med ett skämt om elektricitet i början - "...så ska vi bara få lite ström här inne..." så råder det ingen tvekan.

Lo Kauppi gestaltar med Papphammarsk perfektion de vita kränkta männens galjonsfigur. Med tjänstemannagrå uppsyn, nervöst flackande blick och fummel och snubbel håller han sitt föredrag. "På med genusglasögonen", uppmanar han publiken och kommer med sina farliga fakta om att kvinnor och barn fortfarande har företräde vid skeppsbrott, att kvinnliga sjukgymnaster har högre lön än manliga sjukgymnaster, att kvinnor lever längre än män osv. och att dessa orättvisor bevisar att den politiskt korrekta statsfeminismen skapat ett mansdiskriminerande samhälle.

Det är jätteroligt. Alla skrattar. Jag med.

Föredraget varvas med autentiska inlägg från nätets allehanda som överträffar varandra i att vara underbyggda endast med rasism och kvinnohat. Inläggen både projiceras på väggen och läses upp av olika mansröster i samma affekt som versaler och utropstecken indikerar. Bland annat läses en lista på vad som kallas Sveriges farligaste kvinnliga skribenter upp, något som lett till protester från några av dem för att de namngivits utan att tillfrågas. Och det kan man ju förstå, men större anledning till protest har ändå den icke namngivna huvudpersonen. För det är något med det gemensamma skrattet som är... obekvämt. Vad skrattar vi åt egentligen? Lite mer än åt vita kränkta män åt en specifik vit kränkt man. Och minst lika mycket som vi skrattar åt hans världsbild skrattar vi åt hans sneda tänder.

På webben var Vita kränkta män en smart sida när den skojfriskt och elakt pekade på det korkade i att vara en anonym kvinnohatande rasist. Men på nätet när något är roligt delar man en länk, eller visar något skojigt för kollegorna på fikapausen. På Brunnsgatan fyra har vi samlats för ändamålet i en hel timme och irl dessutom.

Den obekväma känslan växer också av kvalitén på kalaset, att det är så bra. Istället för en pixlad karikatyr av ett fejs på fejan är allt från Figge Norlings regi till Kauppis skådespeleri, scenografi och ljus väl genomarbetat och proffsigt utfört. Men det är förarbetet och genomförandet som har verkshöjd, idén däremot, att koncentrera verkshöjden på att slå tillbaka inte bara mot en enskild individs resonemang utan också hans anletsdrag är att sänka sig till den debattnivå man kritiserar. Och även om jag håller med i sak, så är det mer obekvämt än roligt att samlas och skratta tillsammans åt att vi tycker likadant. Att vi inte tycker om Pär Ström.