Pressfrihetsdagen

Yttrandefriheten är ingen självklarhet för de flesta

4:28 min

Det har gått 20 år sedan FN proklamerade 3 maj som Världspressfrihetsdagen, eller World Press Freedom Day. Det är dagen då man runt om i världen uppmärksammar press- och yttrandefriheten och i Sverige delar bland annat Reportrar utan gränser ut sitt årliga pris för att hedra de som kämpat för en fri journalistik. 

Priset går i år till den Etiopiska exiljournalisten Mesfin Negash och de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, för att de har utmanat pressfrihetens gränser i ett land som klassar fri journalistik som terrorism, säger Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser. Men pressfrihetens dag angår alla och inte enbart journalister, säger han.

Pressfriheten är en del av yttrandefriheten och yttrandefriheten i sig är en mänsklig rättighet som är definierad i FN:s konventioner om mänskliga rättigheter artikel 19. Det är väldigt viktigt att förstå att dessa sitter ihop och att kämpa för en fri journalistik handlar till syvende och sist om att kämpa för det demokratiska samtalet. För att om vi inte har yttrandefrihet hur ska vi då kunna kämpa för andra värden, diskutera andra värden, som kvinnors rättigheter, att se till att ingen blir dömd på falska grunder eller annat som förutsätter yttrandefrihet.

Yttrandefriheten är under ständigt hot i många länder. Man har valt att fokusera på Etiopien för att de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye blev frisläppta därifrån under förra året men pressfriheten har utsatts otroligt svårt och hårt runt om i världen under 2012 som var det dödligaste året för journalister sedan 1995, berättar Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.

– Om man till exempel tar Syrien som är det dödligaste landet för journalister just nu, ser vi att respekten för journalisters verksamhet har undergrävts. Det beror på att båda parterna, alltså i Syriens fall både de Assadtrogna ledningsstyrkorna och rebellerna, börjar använda journalisterna för sina egna syften. Och det gör att de också på något vis blir legitima mål för den andra sidan. Så det är också väldigt viktigt som journalist att inte ställa upp på alla förutsättningar som man får, som man tvingas göra om man ska till exempel rapportera inifrån stridsområden, utan att agera mer självständigt.

I en ny rapport från Amnesty International sägs det att det är svårt att fastställa hur många journalister som har gripits, kidnappats, misshandlats eller dödats. Men man räknar med att minst 36 journalister dödats i attacker som var riktade mot just dem.

Allt är inte bra heller i de länder där journalister inte är hotade. Även demokratier som USA med till exempel sina antiterroristlagar inskränker på pressfriheten. Här hemma har FRA-lagen bland annat gjort att Sverige hamnat på 10:e plats och förlorat toppositionen på pressfrihetslistan som landet hållit för tre år sedan.

Reportrar utan gränser uppmärksammar dagen genom att lyfta fram både bra och dåliga exempel  - de sista i en index på de så kallade pressfreedom predators, alltså de grupperingar, enskilda individer och stater som är extra fientliga i frågan om pressfriheten.

– Vi kan inte bemöta hårda regimer eller begränsningar av yttrandefriheten med tystnad och fokusera bara på de positiva exemplen - tyvärr. Inte ännu i alla fall, säger Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.

Teknologisk utveckling och konkret internet har i grunden förändrat förutsättningen för all typ av meningsutbyte, säger han, men även där ser man stora inskränkningar av regeringar runt om i världen. Men trots att det förra året varit ett svårt år för journalister var det på många sätt ett år då förändringarna har varit fantastiska. Burma är ett sådant land där pressfriheten har ökat på bara ett år och landet är nu borttaget från vår svarta lista säger Jonathan Lundqvist.

– Och det är naturligtvis en utveckling som i teorin skulle kunna bli möjlig i betydligt många fler länder ....Så trots att dödsantalet var mycket högt förra året, så är det inte värt att sätta sig ner och ge upp. Utan vi kan förändra förutsättningen för en bättre yttrandefrihet och en mycket högre grad människor som lever i ett system som tillåter dem att säga, tycka och läsa vad de vill,  säger ordföranden i Reportrar utan gränser Jonathan Lundqvist.