Sollefteå

Sveriges bästa demensteam finns i Sollefteå

1:32 min

Mera tid för de äldre och alltid samma personal som kommer. Ett gemensamt arbetssätt för alla i personalgruppen och tid för ordentlig reflektion kring varje människa man hjälper. Det är några av hemligheterna bakom demensteamet som prisas som Sveriges bästa och som finns i Sollefteå.

Det var den 9:e april som teamet fick åka till Stockholm för att ta emot diplom och check på 50 000 kronor ur Drottningens hand.
Priset har instiftats av Demensförbundet och Svenskt demenscentrum.

– Jag är jättestolt och vi gör ett bra jobb, säger Eva-Lis Nilsson som är sjuksköterskan i gruppen. Vi arbetar för att demenssjuka ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt och vi kan erbjuda mer tid och bättre personalkontinuitet än den ordinarie hemtjänsten.

Demensteamet räcker inte till för all med demensdiagnos. Man jobbar bara i centrala Sollefteå och tar ofta hand om de mer komplicerade fallen, till exempel när demenssjuka på grund av bristande sjukdomsinsikt säger nej till all slags vård och hjälp. Det tar tid men vi brukar kunna bygga ett förtroende och då fungerar det bra, säger Eva-Lis Nilsson.

Att ha tid är det allra viktigaste håller Anita Wendel som är undersköterska med om. När hon åker hem till den demenssjuka så vet hon att det inte går att stressa.
– Det finns ofta inga rutiner, och om man tillexempel behöver duscha så  går det inte alltid att duscha just den dagen och då får vi komma tillabaka och försöka igen nästa dag. Och om han eller hon är orolig så ringer jag min kollega och berättar att jag inte kan lämna honom eller henne och så får vi lösa nästa patient på ett annat sätt.

Men vad kostar det att ha den här tiden och har kommunen råd med det?
– Ja, svarar Eva-Lis Nilsson. Man ska se det här som ett förebyggande arbete. Vi kan vara skillnaden mellan om en person måste flytta till ett särskilt boende  eller kan bo kvar hemma vilket kommunen ekonomiskt tjänar på. Dessutom vill de flesta bo kvar hemma så länge som möjligt och om de känner sig trygga så är det också i regel bäst.

Förutom gott om tid och fast personal med ytterst få vikarier så handlar det också om att ha ett liknande arbetssätt så att även det blir igenkännligt för de demenssjuka. Teamet har regelbundna möten då de reflekterar över det de gör och om det är det rätta.

--Vi vänder verkligen ut och in på varje person för att veta säkert att vi gör rätt. Vi arbetar nära varandra och kommunicerar hela tiden om allt som händer och för att se om vi uppfattar det på likadant sätt, säger Eva-Lis.
Och Anita Wendel säger att hon trivs med jobbet:

– När man har jobbat så många år att då få känna att man får den här tiden som man verkligen ville ha haft hela tiden.