STATISTIK

Martin Jönsson: Statistik som snuttefilt

JOURNALISTIK & STATISTIK. Det är opinionsbildarnas vanligaste verktyg och – alltför ofta – en journalistisk snuttefilt. Men rapporteringen om statistiska undersökningar innehåller många fällor, vilket belyses i nya Sim(o)-skriften Räkna med nyheter.
   Sveriges Radios biträdande programdirektör Martin Jönsson har läst den.

I en klassisk oneliner, senast citerad av KD-ledaren Göran Hägglund efter partiledardebatten i  SVT, konstaterade Woody Allen att ”94,5 % av all statistik är påhittad”.
   Jag har inga siffror i ryggen, men jag vågar ändå påstå att Woody hade fel. Merparten av den statistik som sköljer över oss i medierna är varken fejk eller felaktig. Däremot finns det alla skäl att vara skeptisk till hur den presenteras, tolkas och granskas.

Den enkla sifferuppgiften – ”varannan”, ”6 av 10”, ”3 av 10” – är på många sätt en journalistisk snuttefilt, som man håller fast vid även om man innerst inne vet att dess relevans kan ifrågasättas.
   När jag var gästprofessor i journalistik på JMG vid Göteborgs universitet för fem år sedan höll jag en föreläsning i det här ämnet, där jag bland annat citerade sociologiprofessorn Joel Best, som skrivit den lika läsvärda som underhållande boken Damned Lies and Statistics. I den finns bland annat det som Best kallar för världens värsta statistikfel som spreds i medierna. Det lyder så här ”Varje år sedan 1950 har antalet barn som skjutits ihjäl fördubblats”.
   Till synes ett oskyldigt påstående: något som politiker och debattörer kan slänga ur sig, utan att särskilt många reagerar. Tills man börjar räkna.

Best gjorde det enkla experimentet att utgå från att antalet nedskjutna barn 1950 var ett. Om påståendet är sant skulle då två barn ha dödats 1951, fyra 1952, åtta 1953. Och så vidare. Men sedan händer det saker, förstår alla matematiskt sinnade. 1980 skulle antalet ha nått en miljard och 1995 en biljon.  Och då pratar vi inte längre om statistiska felmarginaler, utan om hjärnsläpp.
   I just det här fallet handlade det också om ett hjärnsläpp: i den rapport som reportern hämtade uppgiften ur stod det något helt annat, nämligen ”Antalet barn som skjutits ihjäl varje år har fördubblats sedan 1950” (rapporten publicerades 1994). Vilket naturligtvis är en helt annan sak.

Exemplet visar på ett par saker: vikten av att vara noga med sammanhanget kring varje statistisk uppgift – och inte minst på det sunda förnuftets granskning av rimligheten i varje statistiskt påstående.
   Så fort man förenklar  en statistisk uppgift tar man risker. Samtidigt kan inte en rubrik i en tidning eller ett radioinslag  innehålla information om källor, mätmetoder och bortfall. Forskning och seriösa undersökningar måste kunna förenklas så mycket att det går att göra nyhetsjournalistik av det. Det görs naturligtvis ofta, både av fackredaktioner och allmänredaktioner. Men det finns, som det beskrivs i undertiteln till Räkna med nyheter, också en ”ibland obesvarad förkärlek för siffror och statistik”.

Denna belyses i fem läsvärda kapitel i Sim(o)-skriften, av Helena Bengtsson, Marie Demker, Jan Strid, Jesper Strömbäck och Martin Wicklin; en välblandad mix av journalister och akademiker. De introduceras med exempel ur PR-byrån Westanders handbok för påverkan, där det anges att enkäter och undersökningar är lämpliga för att få uppmärksamhet, eftersom de ”signalerar objektivitet och trovärdighet”.
   Med andra ord: de är påfallande lika fakta. Eller nyheter. Men ofta krävs det inte mycket skrapande på ytan för att inse att om det finns någon nyhet i undersökningsmaterialet är den ofta en helt annan än den som man försöker lyfta fram. Eller åtminstone en betydligt mer gråmelerad bild än den svartvita portionsbit som lyfts fram som rubrikbete.

På många sätt är den förkärlek för statistik som boken visar upp märklig. För det första är det rätt få journalister som verkligen tycker om statistik på djupet – och som aktivt arbetar med stora databaser och omfattande material för att hitta nyheter. De som gör det, som SVTs databasexpert Helena Bengtsson, vet att det ofta är oerhört stimulerande och givande, men också tidsödande och komplicerat, eftersom verkligheten oftast är det.
   För det andra har det ju vuxit fram en motrörelse som handlar om att ifrågasätta och granska de uppgifter som används i debatten. Sajter som Politifact eller svenska tidningarnas granskningar som Faktakollen, som jag jobbade mycket med på SvD, har visat hur bra journalistik det kan bli av att gå till botten med de siffror en politiker slänger sig med.

Detta borde rimligen leda till att det blir allt svårare att få in en debattartikel eller en ”nyhet” via Westanders rekommenderade statistikmetod.
   Men ändå har det varit lätt för skribenterna i boken att hitta illustrativa exempel på problemet. För, som Joel Best säger: all statistik är inte dålig, men det går alltid att göra dem värre. Man kan selektera, misstolka, övertolka eller bara undvika att redovisa – eller ens sätta sig in i – basala saker som metod, underlag och bortfall.

Därför är det viktigt att läsa vad Jan Strid skriver i boken om hur man kritiskt granskar undersökningar – men framför allt Helena Bengtsson om hur man låter de journalistiska drivkrafterna komma först och använda undersökningar och statistik för att ta reda på det man verkligen vill veta.
   Eller varför inte följa en person som Nate Silver, statistikern och prognosmakaren bakom bloggen Five-Thirty-Eight . Silver blev världsberömd när han prickade in valresultatet i USA 2012 in i minsta detalj, i varje delstat, men han är också mästare på att närma sig aktuella nyhetsämnen utifrån ett statistisk perspektiv. (Jens Finnäs har skrivit tidigare på Medieormen om Nate Silver: ) Han visar att statistik är roligt, kreativt och intresseskapande. Om man vet vad man håller på med. Han skulle aldrig räkna fel på en biljon dödsfall.

Martin Jönsson
Biträdande programdirektör på Sveriges Radio
twitter.com/MJSverigesRadio

Transparens:
Martin Jönsson har skrivit ett av kapitlen i en kommande Sim(o)-bok, om medieetik, som ges ut i sommar. Han kommer också under våren att ta plats i Sim(os) råd.