"Stöd för utanförskap näst intill meningslöst"

I miljonprogrammet Hässleholmen bor cirka 6 500 personer. Och livet i de typiska trevåningshusen här ter sig annorlunda jämfört med villaområdena i närheten sett till statistiken.

Enbart 45 procent här har jobb och det med lägre medelinkomst, ställt mot de över 75 procent som har jobb i hela Borås kommun.

Vi träffar Sultan Bajrami som flyttade hit från Kosovo för sex år sedan, och som aktivt sökt jobb sedan dess: 

– Jag har städutbildning. Behöver inte prata och läsa. Jag kan också laga mat. Jag kan allt om restaurang, allt om fisk och mat. Men om ingen tror på oss, vad ska vi göra?

För du kan allt det här?

– Ja, jag kan. Men om ingen vill anställa, vad ska vi göra?

Som majoriteten av de boende saknar Sultan Bajrami svenska som modersmål. Själv har han starka lässvårigheter och drömmen är därför att få gå en särskild taxiutbildning i Göteborg:

– Där är det bättre och man lär sig snabbare för där finns förklaringar med munnen och med bilder. Därför vill jag åka till Göteborg och den här skolan. Hoppas att det ska bli bra där, säger Sultan.

Tendensen i Hässleholmen är densamma som i de övriga särskilt utsatta stadsdelarna. När personer väl får jobb, flyttar de oftast till andra bostadsområden.

Till nyår väntar så regeringens första utanförskapsstöd på 100 miljoner till de 15 utpekade stadsdelarna där Hässleholmen ingår.

Ju mer de lyckas vända kurvorna i positiv riktning gällande arbetslöshet, långvarigt försörjningsstöd och behörighet till gymnasiet, ju större del av kakan får dem.

Lars-Åke Johansson, socialdemokratisk ordförande i Borås Arbetslivsnämnd hoppas få drygt sex miljoner, vilket det blir om alla bostadsområden delar lika, och planerar lägga stödet på att skapa kommunala jobb till de boende:

– Vi kommer att ge folk arbete inom Borås stad på 50 procent, så att de får ett jobb på 50 procent under förutsättning att de studerar de andra 50 procenten, säger Lars-Åke Johansson.

Så hur många deltidstjänster räknar ni med att det ska ge?

– Ja alltså om du räknar så kan det väl räcka till en tjugo personer något sådant.

Men hjälper det då tycker du?

– Ja, men jag tror att när man ser att grannen får jobb så är det också lättare. Det är inte så att man måste stå utanför, det får en positiv effekt på de som finns runt om också, säger Lars-Åke Johansson.

Petter Löberg, vice ordförande i den stadsdelförvaltning där Hässleholmen ingår, även han socialdemokrat, menar att utanförskapsstödet blir nästintill meningslöst när det är andra större samhällsförändringar som enligt honom går åt motsatt håll:

– Att vi har den mest segregerade skolan, att vi inte ens möts i väntrummet på vårdcentralen längre, att vi har ett arbetsliv som är allt mer segregerat med uttalade låglönejobb för underklassen med låg utbildning.

– Det är klart att det är pengar som vi är glada att få, men det är ju bara småpotatis, det är ju inga pengar som kommer att förändra något i grunden. Och det måste ju de uppe på departementet i Stockholm ha fattat också, säger Peter Löfberg.

– Nu ska man liksom slänga ut några miljoner till Borås och tror att man ska lösa segregationen, det är ju bara trams.

Men om jag kommer till regeringen och säger att jag nu hör i Hässleholmen att man tycker att det här bara är trams, vad tror du de svarar då?

– Ja, för att lösa de långsiktiga strukturella problemen så är ju det självklart inget man gör med några miljoner hit och dit.