Mälarens vatten bättre men inte bra
Mälarens vattenkvalitet har blivit mycket bättre de senaste 50 åren. Men fortfarande är övergödningen ett stort problem, där framför allt jordbruket pekas ut som källa. Det visar en långtidsutvärdering av miljötillståndet i Mälaren som gjorts av Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
– Vattenkvalitén har blivit påtagligt bättre - från att under sensomrarna på 70-talen ha varit någon form av spenatsoppa på grund av kraftiga algblomningar.
Det säger forskaren Lars Sonesten på Sveriges Lantbruksuniversitet. Han har ansvarat för utvärderingen av Mälaren från 1965 fram till idag - en utvärdering som Mälarens vattenvårdsförbund har beställt.
Mindre blomning av blågröna giftalger är ett tecken på att Mälarens vattenkvalité blivit bättre sedan mitten av 1960-talet. Den största förändringen kom i slutet av 60-talet och början av 1970-talet då de kommunala reningsverken byggdes ut.
Men det finns fortfarande problem och till och med en del döda bottnar i vissa djupområden. Rapporten visar också att vattnet i Mälaren, särskilt i de västra delarna, blivit allt brunare av humusämnen. På sikt kan det komma att ställa till problem i vattenverken, som måste klorera hårdare.
Under perioden drabbades fisket av en stor smäll - när siklöjan tog slut i slutet av 1980-talet.
– Tyvärr har beståndet i princip kraschat, och en av orsakerna är att man har fiskat för mycket på beståndet, säger Lars Sonesten på SLU.
Men det stora problemet är att det fortsätter att rinna ut övergödande ämnen i Mälaren, trots vissa frivilliga insatser från jordbrukets sida.
– Det är ju i många fall motstående intressen. Vill man ha ett jordbruk som är livskraftigt och ger bra skördar, så behöver man en viss näringstillförsel. Men Mälaren, som av naturen redan är ganska näringsrik, har svårt att klara av närsalterna som tillförs.
