Michail Gorbatjov: "Som jag minns det"

3:24 min

Idag kommer en ny bok ut på svenska skriven av den siste sovjetledaren Michail Gorbatjov. Boken heter "Som jag minns det" och är en 500-sidig självbiografi som sträcker sig från författarens barndom på 1930-talet fram till Sovjetunionens fall för drygt 20 år sedan.

Hur är det att läsa Gorbatjov?

En väldigt konstig känsla, å ena sidan tycker jag inte att Gorbatjov skriver särskilt bra, rabblar händelser, använder klichéer som återkommer ("kan inte tänka på detta utan att röras till tårar"). Spännande avsnitt blandas upp med ovidkommande detaljer

Å andra sidan är trots allt detta en helt fascinerande bok och jag skulle säga ett helt unikt vittnesmål om nästan hela den sovjetiska epoken, jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Så vad är det som gör boken bra?

I grunden är det kanske Michail Gorbatjovs egen levnadshistoria. Landsortspojken som föds i början av 1930-talet i ett fortfarande ungt Sovjetunionen, uppväxten och studieåren under Stalin-epoken, sedan karriär inte i elitkretsarna i Moskva utan i hemtrakterna i Stavropol i norra Kaukasus där han jobbar länge innan han plockas upp till huvudstaden och de innersta maktkretsarna.

Och så förstås tiden som Sovjetunionens siste ledare och reformerna som leder till kalla krigets slut, jättelandets sammanbrott, allra bäst är det nästan fram till de avgörande åren på 80-talet med alla vardagsinblickar i hur livet levdes i den så slutna diktaturen. Jag vet inte om någon skulle kunna beskriva det lika bra, eftersom Gorbatjov under sitt liv funnits med på så många nivåer i det sovjetiska samhället

Vilken bild ger Gorbatjov av sin egen historiska roll?

Klart att boken är ett slags försvarstal för det som många i Ryssland är så kritiska till, att perestrojkan genomfördes på fel sätt och att många människor drabbades hårt av det som hände. Michail Gorbatjov försöker visa felet snarare låg i ett system som under alltför lång tid ruttnat inifrån och inte i politiska beslut under det sena 80-talet. Men det finns också något sympatiskt i att Gorbatjov inte försöker göra sig smartare eller till en ensam riddare, han beskriver hur han i sitt arbete ser uppenbara brister i samhället men att han länge bara jobbar på för att lösa problem för stunden.

Vem tycker du borde läsa den här boken?

Studenter som vill studera Sovjetunionens upplösning, men också alla som någon gång snuddat vid tanken på hur livet kan ha varit i detta jätteland på andra sidan Östersjön.