Kungskrabban en av njutningarna i Kjell-Eriks reseblogg

En klyscha som ofta används är: Tänk va' tiden går fort! Jag håller med. Nu har vi passerat mitten av september och snart packar vi och åker hem mot Offerdal igen. Vart har denna sommar tagit vägen? Den som vi har sett fram emot hela den kalla årstiden. Nu är den till ända.

Jag ska berätta lite vad som hänt sedan förra resebrevet. I slutet av augusti fick vi besök från de gamla landet av Per-Olofs mormor och moster. Helt plötsligt blir man en ambassadör för Manndalen. Då vill man visa allt som man tycker en besökare bör se på bara några korta dagar.

Bara själva naturen får besökarna att ta upp kameran för att ta bilder. Fjällen tillsammans med fjorden är en vacker kombination.

Men det är trevligt att packa ryggsäcken och gå på tur.

En sådan tur var till fäboden Skaidi som ligger en bit in i Manndalen. Den används fortfarande som fäbod för får och getter men numera i mer blygsam skala än när den var som störst. Då var det över 1000 djur som var i denna vackra fjälldal.

En annan tur var att åka med Fjellheisen och se Tromsö från ovan. Men det var också kul att visa att här i bygden finns djur i nästan varje ladugård. Att här finns dom små butikerna fortfarande kvar. Dom som i Sverige lades ner på 60-talet. Norge har en tro på landsbygden på ett helt annat sätt än vad vi har i Sverige.

Det är  kul när man blir bjuden på mat!
Ännu roligare blir det när man får något som man inte brukar äta hemma i Offerdal. Hos några goda vänner i bygden vankades det Kungskrabba. Inte ett av de snyggaste djuren men gott är det. Särskilt gott blev det när man fick veta att när man vill köpa Kungskrabba i t ex  Oslo får man betala ca 1000:-/kg rensad och klar.

Är man i Norge så ska man ju fiska. Jag har gjort några försök, inte många, men det har inte gått så bra i år. Det jag hittills fått på kroken har bara varit marginellt större än draget så dom har jag kastat tillbaka i fjorden på tillväxt. Jag tycker själva njutningen med fiske är den stund man får att stå och tänka och låta blicken vandra över den vackra omgivningen. Får man sen något på kroken så är det bara bonus.

Nu till något helt annat. Det finns en musikfestival i Tromsö som heter Dögnvill. Den arrangeras i slutet av augusti. Det är många festivaler i Norge. Jag läste någonstans att det är ca 800 st. Det är nästan tre festivaler per helg som man kan välja på i hela landet. Inte dåligt! Jag såg i tidningarna att en riktig legend skulle stå på scenen i Tromsö. Ingen mindre är Jerry Lee Lewis. Helt plötsligt står jag och trängs längst fram för att se denna yngling, 77 år fyllda, i lusekofta, framföra Great Balls of fire och en massa andra örhängen. Snacka om kontraster. Ena dagen ser man på björngravar på öns Spildra och den andra da'n, rock'n' roll.

Det är en hel del turister som passerar Manndalen.
De flesta gör just det, passerar. Men i några år så har busslaster med tyska turister på väg mot Nordkapp stannat för i Manndalen för att fika och även titta på museet i bygden som ligger i Senter for nordlige folk. När det sitter och fikar får de musikalisk underhållning av lokala artister som spelar musik som har med Nordnorsk musiktadition att göra. Tre gånger har jag fått gästa och varit en av dessa ”lokala”! Född i Offerdal i Jämtland. På besök i Manndalen och ska sjunga Nordnorska låtar för Tyskar. Vad väljer man för låt då? Jag funderade och kom fram till att den enda låt jag har hört som slagit och kommer från denna landsdel är Norges bidrag till Eurovision Song Contest 1980. Sámiid Ædnan. Den fick det bli! Kul var det i alla fall! Kul har det också varit att få delge er läsare lite av den vardag jag har haft i detta land i sommar.

Tack för att ni har läst! Ha en bra höst! Kjell-Erik

PS: Vill ni läsa mer så är ni välkomna att gå in på  http://blogg.op.se/krokomkjellerik/

Vill du också skriva i P4 Jämtlands reseblogg?
Maila till p4jamtland@sverigesradio.se