Drömmen om den röda planeten

6:14 min

En förutsättning för att vi ska kunna kolonisera planeten Mars är att det finns vatten, och det verkar det göra. Nya prover som tagits av den rullande roboten Curiosity visar att Mars ytskikt till 2 procent består av vatten. Visserligen inte i flytande form, men upptäckten är ändå tillräcklig för att kittla fantasin hos dom som vill åka till den röda planeten. Vi har träffat en av dem.

Rymden har fascinerat människan i alla tider och nu tycks det som att vi är redo att ta ett nytt steg. Det är mer än 40 år sedan vi landsteg på månen och nu står nästa himlakropp på tur. Mars - den röda planeten. Karg och ogästvänlig förvisso, som framgår av presentationen i planetariet vid Lunds universitet, men ändå betydligt mer välkomnande än Venus - grannen åt andra hållet mot Solen räknat.

På Venus är det drygt 400 grader varmt på ytan, på Mars betydligt behagligare. Minus 60 nattetid och upp till nollgradigt, eller kanske något däröver en varm dag. Syre får besökaren ha med sig, men vatten tycks vara betydligt enklare än forskarna först trodde.

Prover som tagits av Mars-bilen Curiosity tyder på att det finns vatten, om än inte i flytande form, över hela Mars. Gruset som täcker planetens yta består till 2 procent av vatten enligt en artikel som publiceras idag i dagens upplaga av tidskriften Science.

Anders Johansen, biträdande universitetslektor i astronomi vid Lunds universitet tycker att de nya fynden är intressanta.

– Det är viktigt därför att liv, som vi förstår det, behöver vatten. Allt liv på Jorden behöver vatten. Och att hitta is på Mars kan tyda på att det har funnits flytande vatten på Mars och kanske också liv. Eller så kanske det fortfarande finns liv på Mars, säger Anders Johansen.

Ombord på Curiosity finns utrustning för att filma, fotografera och, inte minst, samla in och analysera markprover.

Analysen går till så att Curiosity sticker ned spade i marken och sen hettas provet upp till över 800 grader i en brännugn som finns ombord på farkosten. Genom att analysera de gaser som frigörs vid förbränningen går det sluta sig till vad Mars yta består av.

Fanns det en gång flytande vatten så kan det också finnas eller ha funnits liv på Mars.

En kittlande tanke, är det fler än Anders Johansen som tycker.

När ett holländskt konsortium tidigare i år annonserade efter personer som ville delta i en Marsexpedition år 2023 fick de in över 200 000 svar. Trots att de gjorde klart att resan inte var tur och retur. Åker man till Mars blir man kvar där.

En av de som ansökt är uppsalaforskaren Carl Nettelblad.

– Jag har alltid varit intresserad av rymden och det jag kan känna när man pratar om att åka till andra stjärnor och sånt är att på ett sätt vet vi vad det skulle innebära att åka till Mars. Vi har skickat farkoster dit och vi har undersökt miljön. Så nu handlar det "bara" om att åka dit. Men det där "bara" omfattar ju så mycket mer och det är det som gör det så spännande. Det finns en massa problem att lösa. Man vet inte riktigt vilka de kommer att vara, men det känns realistiskt. Och det är någonting som ingen människa varit i närheten av att göra tidigare. Det känns förstås också väldigt lockande, säger Carl Nettelblad.  

Och Carl Nettelblad är som sagt inte ensam. 200 000 ansökte, bara i första sökomgången. Tack och hej till Jorden och allt det invanda Att få vara pionjär och se uppleva något som ingen annan människa upplevt är en lockelse som är svår att motstå, fast inte för astronomen Anders Johansen vid Lunds universitet.

– Nej , jag vill inte åka till Mars. Jag är 100 % nöjd med mitt liv på Jorden. Men jag förstår de som vill åka. Jag tror det kommer att bli otroligt spännande , bara de kan leva tanken på att de aldrig kommer att komma tillbaka. Det tror jag kommer att vara det svåraste - om man har familj, kompisar och släktingar hemma. Men, samtidigt, att vara en av de första som koloniserar Mars - det kommer att vara en otrolig upplevelse, säger Anders Johansen.  

Vad är det då man får uppleva och hur kommer livet att te sig på Mars. Den holländska expeditionen Mars One, som alltså ska ge sig av år 2023 enligt planerna, kommer att bestå av fyra personer. Tanken är inte att de ska vara två par som ska skaffa barn och därigenom lägga grunden för en växande koloni. Nej, barnafödande på Mars ligger långt framme i tiden. Nu handlar det först och främst om att överleva. Utmaning nummer ett är att sätta sig i en raket med vetskapen om att det tar sju månader innan man är framme. Detta är inget som avskräcker Carl Nettelblad.

– Jag tror man måste ha klart för sig att varje dag inte kommer att vara ett fantastiskt äventyr där man upptäcker nya saker. Om man är fyra personer på hela planeten så kommer ju rätt mycket att handla om att ordna livets nödtorft. Att ha mat för dagen och se till att den lilla boendemiljö man har fungerar och så vidare. Men, samtidigt, man är en av de första som faktiskt gör detta, säger Carl Nettelblad.

En av de saker som brukar anföras som skäl till att vi ska kolonisera andra himlakroppar är att dom är fasntastiskt rika på mineraler och annat värdefullt, nu när Jordens resurser börjat visa sig vara ändliga. Men Anders Johansen tror att det kan bli svårt att få hem fyndigheterna till Jorden.

– Det finns mycket på Mars som vi kan använda. Problemet är att det kan vara svårt att skicka tillbaka det Jorden. Om man vill hitta mineral och skicka tillbaka till Jorden är det kanske bättre att kolonisera en asteroid, säger Anders Johansen.

Malmbrytning på asteroider. Det har onekligen hänt en del sedan sovjetmedborgaren Yuri Gagarin blev den första människan i rymden 1961.

Och nu vill Carl Nettelblad bosätta sig på Mars. Vad säger hans fru ?

– Det är klart att det är någonting vi diskuterar. Jag brinner för rymden. Jag tycker det här är ett väldigt spännande projekt och jag skulle vilja vara en del av det. Min fru skulle nog helst se att jag inte blir utvald och på ett sätt kan jag ju känna så också. Men samtidigt, att säja nej till den här upplevelsen, det var något jag kände att jag inte kunde göra. Sedan har vi ju faktiskt tio år kvar innan det första datumet för avresan. Så om man ser att man går vidare i gallringen så får man se till att anpassa sina livsplaner och göra det bästa av de 10 år som vi faktiskt har kvar tillsammans, avslutar Carl Nettelblad.

Ref: Science 27 September 2013, Vol. 342