Sadistisk kock vispar äggula på sin rakborste

I dag är det premiär för Mats Arehns nya film Kocken med manus av Rolf Börjlind.

Mats Arehn har tidigare regisserat allt från En kärlekssommar och Papphammar till Fiendens fiende och Vita lögner.

Martin, är i de sena tonåren, året är 1969, han mönstrar på båten Snowdrift det är hans tredje resa, den här gången som andre kock. I köket, byssan, regerar jo Peter Stein han heter så, spelad av Kjell Bergqvist. Stein är en märklig hybrid av sadistisk furir, pedantisk lindansör och fascistoid fadersgestalt. Han tar Martin under sina såsslevar och lär honom vem man skall tala med, kockeleven talar bara andre kocken, Stein tilltalar honom aldrig, vem är något, vem är ingen, vem är värd att få leva vem inte.

Ganska snart har Stein vävt ett nät av sadomasochistiskt beroende mellan honom och Martin. Martin spelar med, blir den sadistiske översittaren mot vännen Sundsvall – kockeleven och vet till sist inte hur han hamnat där han hamnat eller ens om han vill komma bort.

Mats Arehn berättar sin historia i en sparsam miljö. Vi rör oss nästan hela tiden på båten och i köket, det är ett kammarspel där byssan, köket är alltings hjärta. Henrik Lundström som den osjälvständige andrekocken Martin är igen utmärkt i en roll. Första gången jag såg honom var i Ondskan där han spelade den snälle plugghästen Pierre Tanguy, sedan i TV-serien Graven och nu ännu en, helt annan roll. Han spelar en tafatt osäkerhet blandad med en svårfångad pondus på ett imponerande sätt. Kjell Bergqvist är snarare för imponerande, hans Peter Stein är en roll som ingen riktigt kan mäta sig mot, inte ens filmen själv. Den enda som fungerar som motvikt är Ralph Carlssons mjuka Silver.

Men det är ett problem när en gåtfull människa förblir en gåta en sluten värld där de små freudianska hintarna om bakgrund och uppväxt faktiskt bara stör, både vad det gäller Martin och Stein.

Kocken är intressant, fascinerande men mest förbryllande och det på fel sätt. Är det ett drama Arehn vill berätta? En spänningshistoria? En film om vänskap som perverteras? En film om vårt förakt för svaghet? Vår dragning till det auktoritära?

Allt på en gång lyckas han inte övertyga mig om.

Det jag övertygas om är att han vill visa hur magnifik Kjell Bergqvist är när han vispar äggula på sin rakborste.

Gunnar Bolin

gunnar.bolin@sr.se