Vitryske poeten och presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu skrev dikter i fängelset

2:31 min

Den 67-årige vitryske poeten Uladzimir Njakljajeu blev internationellt uppmärksammad när han ställde upp i det vitryska presidentvalet 2010. Efter att ha misshandlats svårt på valnatten häktades han och har senare suttit i husarrest och haft reseförbud. Nu kommer på svenska en samling brev och dikter som Njakljajeu skrev till sin fru under häktningstiden. Boken heter "Brev till Volha och friheten" och Uladzimir Njakljajeu berättar för Kulturnytt hur han kunnat bevara texterna.

- Jag skickade breven till min fru men eftersom jag förstod att de inte skulle komma fram skrev jag kopior som jag behöll, säger Uladzimir Njakljajeu som han heter på vitryska.

På ryska heter han Vladimir Nekljajev och han pratar gärna ryska i intervjuer. Men det är vitryska som är hans författarspråk. När Njakljajeu lämnade fängelset fick han behålla ungefär hälften av breven som han skrivit. De övriga beslagtogs för att de kunde vara kodade meddelanden till omvärlden och den ryska säkerhetstjänsten ville behålla dem. Dikterna fick han med sig hem utan problem.

- Det är ingen på vitryska KGB som är intresserad av poesi, skrattar Uladzimir Njakljajeu.

Efter det senaste presidentvalet i Vitryssland, eller Belarus som landet heter internationellt, fick flera av oppositionens presidentkandidater långa fängelsestraff för att ha organiserat gatuprotester på valnatten. 2011 dömdes Njakljajeu efter ett halvår i häkte och husarrest till en slags villkorlig dom med reseförbud men är sedan tidigare i år helt frikänd.

Den nya boken "Brev till Volha och friheten" inleds med breven till hustrun som framför allt under husarresttiden var Njakljajeus kontakt med omvärlden. Volha Njakljajeva sitter med under intervjun och hon berättar att hon först inte klarade av att läsa breven när hon flera månader efter att de skrevs fick dem i sin hand.

- Jag bestämde mig för att försöka läsa ett brev om dagen, säger Volha Njakljajeva som under de första veckorna efter gripandet inte visste var hennes man befann sig - eller om han levde, säger hon.

Den trettio sidor långa dikten som Uladzimir Njakljajeu skrev i KGB-häktet i december 2010 vet han idag inte hur den kom till. I många av stroferna är själva fängelset besjälat och tar gestalt inte bara som en bestraffare utan också som den utsatte fångens beskyddare. Njakljajeu säger att det inte hade gått att skriva en sådan dikt i efterhand när han kommit hem.

- Det var bara där och då som jag befann mig i just det tillståndet.