GÄSTBLOGGARE - NINO MICK

Att leka med skammen, del 1

I måndags presenterade vår fantastiska gästbloggare Nino Mick texten Alla som har fitta är inte tjejer (men jag vill ändå knulla, okej?).

Nu kommer ett nytt inlägg (triggervarning):
Det här är en text om bdsm-utövande och feminism. Bdsm står för Bondage & Disciplin, Dominans & Submission, Sadism & Masochism (källa: www.rfsu.se), med andra ord dominans och/eller våld med samtycke, ofta i en sexuell situation. Det här är första delen av två om skam, BDSM, feminism och religion.

Vad är det som har hänt?
Är jag ett masochistiskt resultat
på det sadistiska experiment som kallas för patriarkat

Har jag fetischerat alla maktrelationer som är skeva
och vad fan ska jag göra
med den informationen
 

Jag är feminist. Och jag är bdsm-utövare. Det är två av mina starkaste identiteter.

Tycker du att det finns en motsättning mellan feminism och bdsm?
I så fall har jag träffat dig förut. Jag känner dig. Känner dina argument.

Du ser mig på knä med hans spottloska i mitt ansikte, och du tänker att det här är bilden av en förtryckt människa. ”Han slår dig i ansiktet”, säger du. ”Ingen kan någonsin vilja bli utsatt för det här. Ingen kan någonsin tända på det här.”

Och dina ord gör mig mer illa än han någonsin skulle göra.

Så länge jag kan minnas har sex varit ett gungbräde. Jag sitter i ena änden. Jag är tretton år och sexualiteten spirar. Min kropp är kåt och jag onanerar ungefär lika ofta som jag läser Bibeln och ber till Gud. I andra änden av gungbrädet sitter Skammen.

Jag kan tänka mig att sex inte är enkelt för någon i de tidiga tonåren. Jag visste inte hur jag skulle sluta runka, men Gud vet att jag försökte. Som uppvuxen i frikyrkan är jag kanske inte representativ, men för mig var sex och onani väldigt mycket kopplat till skam. Jag var en jojo mellan Guds hand och botten på badkaret, med duschstrålen mellan benen. Jag bad om förlåtelse efteråt. Jag försökte sluta. Jag var lite för kåt för att lyckas. Min sexualitet var starkare än min viljestyrka och skammen vägde alltid tyngre än mig på det där gungbrädet.

Och det är därför dina ord gör mig mer illa än han någonsin skulle kunna göra, när du säger att ingen kan tända på förnedring. För du kanske inte menar det så, men du sätter dig alldeles bakom Skammen på gungbrädet. Mina fötter lyfter från marken ett ögonblick. Jag är tretton år igen och fattar inte vad fan det är för fel på mig. Jag måste för fan vara sjuk i huvudet.

Jag vänder mig till vetenskapen:
Fräls mig från det onda!
Döp mig i förklaringsmodeller,
är det arv eller miljö?
Varför blir jag som allra mest kåt
när jag är så rädd att jag kan dö?

Jag var faktiskt sjuk i huvudet. Sadomasochism var en diagnos i Socialstyrelsens sjukdomsregister. Den togs bort samtidigt som fetischism och transvestism. Året var 2009.

Alldeles oavsett officiell sjukdomsstämpel så finns det ändå regler. Jag växte upp som tjej och även när jag släppt idén att inte knulla innan äktenskapet visste jag att sex var ett gungbräde där jag var tvungen att hålla balansen, mellan hora och madonna, hängivelse och skam. Vissa praktiker och lustar är okej, andra inte. ”Ingen kan någonsin vilja bli utsatt för det här. Ingen kan någonsin tända på det här.”

Men sedan träffade jag andra röster. Jag träffade dig. Du, som tycker det är självklart att någon kan utöva bdsm och samtidigt vara feminist. Jag känner dig också.

Du ser mig på knä med hans spottloska i mitt ansikte, och du frågar mig ”har ni kommunicerat om det här? Har du lämnat ditt samtycke?” Du säger, ”det är inte handlingen i sig som är förtryckande. Den fria viljan är det viktiga. Dina handlingar i sängen behöver inte spegla dina åsikter utanför den.” Och dina ord klappar mig på huvudet. Du är mitt äldre syskon, du kommer alltid skydda mig, tackla ner Skammen från gungbrädet och den ligger där i en lerpöl och lovar att aldrig någonsin ge sig på mig igen.

Ibland kallar jag mig sexpositiv feminist
Dra fram varje piska och skoluniform
gräv djupt i garderoben
lättnaden är enorm
för vi är så vana vid skammen
vi släpper taget för en stund
vi faller in i rollen
jag får min fix
du får kontrollen
liksom varje våldtäktsscen vi sett på film

Jag växte upp och blev större. Jag lämnade kyrkan. Skammen såg inte lika hotfull ut där på andra sidan gungbrädet, när den inte längre hade Gud att luta sig mot. Sex slutade kännas problematiskt. Bdsm slutade kännas problematiskt. Jag är fri, ropade jag. Jag är fri!

Sedan började jag inse att begreppet frihet är allt annat än oproblematiskt.

Fortsättning följer - checka  Ligga med P3 på fredag!
Nino Mick
- Ninomick.se