Maria Sveland: "Systrar & bröder"

2:10 min

Idag kommer Maria Svelands nya roman "Systrar & bröder". Den är en skönlitterär fortsättning på den diskussion om familjeliv som hon har fört ända sedan debuten med Bitterfittan 2007. Både som radiomakare i serien "Heliga familjen" och med antologin "Happy, Happy. En bok om skilsmässa", har hon vänt och vridit på våra föreställningar om kärnfamiljen.

En mamma, en pappa, ett radhus och tre barn. I köket står mamman i förklä och förbereder middagen. I soffan sitter pappan i ett moln av rök med en bärnstensfärgad dryck i glaset. Runt de vuxna cirklar de tre barnen oroligt. Mamma och pappa trivs inte med livet, systrarna konkurrerar och lillebror har nattskräck. Det är en kärnfamilj utan kärna. Ett hem utan eldstad. Sängar utan botten.

Vi kan den här historien nu. Olyckliga kvinnor och kontaktlösa män har blivit vår tids populärkulturella ikoner. En Julianne Moore vid diskbänken i "Far from Heaven", blonda Betty i "Mad Men". Vi är så överens om de här stereotypa bilderna av depressivt familjeliv att berättelsen nästan skriver sig själv. Men det gör den inte.

Det räcker inte med en pappa, ett glas och en tomt stirrande blick. Det räcker inte med en stressad mamma som inte hinner gå till vårdcentralen med sin kroniska huvudvärk. Jag ser dem lika otydligt som om de vore små, stela figurer i ett dockhus från sjuttiotalet.

Maria Sveland låter de tre vuxna barnen föra ordet och varvar det med bilder från barndomen. Nora är den präktiga storasystern som lever modernt familjeliv, men är lika bitter och missnöjd som sin mamma. Här är det Sara från Bitterfittan som går igen. Hedda är lite konstnärlig och går på Konstfack när hon inte sover i artontimmarspass. Lillbrorsan Per röker marijuana och äter lugnande.

Ja, de är trasiga, och ja, det kan ha med barndomen att göra. Eller med kärnfamiljen. Eller med livets villkor. Jag vet faktiskt inte, för Maria Sveland berättar inte med egna ord, bara med lånade bilder.