Richard Henrikssons tre fråge-tecken inför Tysklandsmatchen

Hur agerar det relativt nya mittbacksparet på riktigt tufft motstånd? Hur spelar Sverige utan Zlatan och tar nya spelare chansen?

Mittbacksparet sätts på prov

Hamréns vågade beslut att byta ut sitt ordinarie mittbackspar i slutet av kvalet har fallit väl ut. Lugna och sansade Mikael Antonsson och Per Nilsson har visat mognad och trygghet när de på ett naturligt vis kompletterat varandra i tre tävlingsmatcher.

Men även ett b-betonat Tyskland är minst en nivå högre än Irland, Kazakstan eller ens Österrike. Här är det spelare av högsta klass på varje offensiv position.

Därför blir det här ett bra test på vad Nilsson och Antonsson går för inte bara tillsammans, utan även individuellt i duellspelet.

Det är värt att tänka på att det i dagens fotboll ofta är där de allra bästa spelarna är så pass skickliga att du som försvarsspelare måste chansa och se till att vinna dueller – du kan inte förlita dig enbart på att laget är välorganiserat och att någon täcker upp för dig.

Det var något Sverige bittert fick erfara i den första halvleken i Berlin förra hösten. När Tyskland då bjöd på propagandafotboll hängde svenskarna inte med, trots att de ofta stod rätt i sina positioner.

Olsson och Granqvist vann inte duellerna, bröt inte passningarna, stoppade inte dribblingarna elelr täckte skotten den gången. Nu är det Nilsson och Antonsson som kan bevisa att de klarar den uppgiften. Det krävs för att Sverige ska hänga med i den här matchen.

Hur spelar Sverige utan Zlatan?

När Sverige avslutade senaste EM-kvalet med seger mot Holland och säkrade avancemang gjorde man det utan Zlatan Ibrahimovic på planen. Många menade att den insatsen var kvalets bästa och det fanns de som på allvar propagerade för att Ibrahimovic inte skulle vara en självklar startspelare. ”Sverige är bättre utan sin bästa spelare” var en motsägelsefull men ändå flitigt använd glosa.

Men visst fanns det fog för att påstå att det svenska laget för två år sedan var ett lag mindre beroende av sin storstjärna än dagens upplaga. Eller åtminstone ett lag som visste att förhålla sig till ett spel utan lagkaptenen. Sedan dess har utvecklingen helt gått mot att det här laget blivit ett universum där precis allt kretsar kring den store Zlatan med sin naturliga dragningskraft.

Att vi nu tvingas spela en inte livsviktig match mot möjliga motstånd blir ett bra test på var det svenska laget står utan Zlatan, och jag är positiv till att Erik Hamrén ser ut att välja ett spelsystem med tre centrala mittfältare.

I defensiven gör det att det finns två mittfältare som kan täcka ytorna framför egen backlinje, där tyskarna gärna vill spela in bollar. I offensiven ger det mer att ha en extra, mer framskjuten mittfältare att söka i uppspelen än något av de andra forwardsalternativ som finns att tillgå. Ingen av Hysén eller Toivonen klara av spelet som target player eller komma ner och möta bollar så att övriga laget kan flytta upp.

En chans för spelare att visa upp sig

Det säger sig självt att i play off-matcherna kommer det inte finnas utrymme för chansningar. Startelvan är till tio elftedelar helt given om inga skador uppstår (kommer Ekdal tillbaka är enda frågetecknet).

Om allt går som vi vill och Sverige firar VM-avancemang den 19 november har man som spelare en (1) landskamp att visa upp sig i innan VM-truppen tas ut. Den spelas den 5 mars 2014 och blir alltså enda samlingen för Hamrén att bygga ett mästerskapslag på.

Vill du spela till dig en plats i den där VM-truppen är tillfällena få att göra detta på, även om formen är bra i klubblaget så är det prestationerna i blågult som är viktigast för vår förbundskapten. Fråga bara Jonas Olsson...