Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt tonar ner dramatiken under nattens förhandling

"Vi G77 länder och Kina har fått nog" "Klockan 3.55 i natt lämnar G77 länderna och Kina förhandlingarna om "loss and damage". Texten behandlar inte sårbara länders behov"

Så twittrar den filippinske klimatförhandlaren Yeb Sano i natt när hans delegation lämnar förhandlingarna om hur länder som drabbas av förluster och skador på grund av klimatförändringarna ska kunna ersättas. Därefter skriver flera stora medier att förhandlingen brutit samman. Men Anna Lindstedt, klimatambassadör och svensk chefsförhandlare tonar ner händelserna.

-- De här rapporterna är kraftigt överdrivna.. Vi gjorde väldigt stora framsteg under natten. Sen är det en väldigt svår fråga det här om långsiktiga skador och förluster av klimatförändringar som är väldigt svår och där det finns väldigt starka intressen.

Anna Lindstedt berättar också att det är framförallt Australien som är minst kompromissvilliga.

– Det ser vi överlag eftersom Australien har bytt regering. Australien vill också se en konstruktiv lösning, men de har kommunicerat på ett litet annorlunda sätt som har sin grund i deras nya regering, vilket gör att detta riskerar att sprida en negativ stämning.

Vilka positioner är det som står emot varandra här?

-- Det handlar om att man ska skapa vad vi kallar institutionella arragemang kring de här frågorna om skador och förluster orsakade av klimatförädnringarnas effekter. 

 Vad betyder det?

-- Vi vet att det finns vissa länder som är väldigt sårbara. Vi har framförallt de små östaterna som riskerar att helt enkelt försvinna. Vissa öar har redan försvunnit.

– Det finns tex saltvattenintrång som gör att jordbruksmark förstörs. Det handlar om havsförsurning, korallblekning som gör att fisket slås ut, och att turismen riskerar att försvinna. Och detta är ju väldigt stora intressen och livsavgörande frågor för många av de här allra sårbaraste länderna.

– Vi hoppas kunna nå framåt i den här väldigt, väldigt svåra frågan.

Handlar det alltså om att de länder som är mest utsatta för förluster och skada på grund av klimatförändringarna, begär mer pengar av de länder som varit med och orsakat klimatförändringen? 

– Ja, det är en väldigt, väldigt knepig fråga. Finansieringsfrågan är ju någonting som genomsyrar hela förhandlingarna. För att vi vet att för att de sårbaraste och fattigaste länderna ska kunna göra åtaganden om utsläppsbegränsningar så måste de också få hjälp med finansiering mm.

– Sen det här om direkt kompensation, det är något som inte har förutsättningar att lösas fullt ut. Det är väldigt svårt att definiera vilka skador som beror på vilka utsläpp. Så rent juridiskt går det här inte att lösa. Men vi måste hitta en väg runt det så vi kan bidra med finansiering i de finansiella institutioner som redan finns och de vi har fattat beslut om.

– Men vad vi ska besluta här i denna svåra fråga om de långsiktiga effekterna av skador och förluster det är vilken typ av institutionella arrangemang vi ska skapa.

Alltså hur de här överföringarna ska kunna gå till?

Ja. Nu har vi gjort väldigt stora framsteg de senaste åren. det var en fråga som var blockerad under många år, och för oss är det nu viktigt att se att vi kan nå fram till en pragmatisk läsning som alla kan acceptera. Och det är väldigt viktigt att de här förhandlingarna inte bryter ihop.

Finns det risk för det?

Nej jag... jag vill inte tro det. Utan vi fortsätter och försöker komma framåt.

Nu tar Lena Ek över och ska medla i den här infekterade frågan. Har hon med sig något bud som skulle kunna lösa upp knutarna?

– Det är inte tänkt att vi ska komma med något bud, utan vi ska fortsätta att agera som facilitatorer för det här. Så att vi ska kunna medla mellan de här olika intressena.

Med vad har EU lagt på förhandlingsbordet?

– EU är en väldigt stark kraft. Vi har litetgrann också av en mellanposition, som är kanske den mest realistiska som vi kan nå fram till här. Så Eu är en positiv kraft som kan nå ut både till G77 läderna, alltså utvecklingsländerna, och de som står litet mer på den andra sidan. Det är framförallt Australien som nu har hårdnat. Och det ser vi överlag eftersom Australien har bytt regering.

Så Australien har blivit mer negativt inställda till att vara med och hjälpa till här?

– Australien vill också se en konstruktiv lösning. Men Australien har kommunicerat på ett litet annorlunda sätt, som har sin grund i deras nya regering. Vilket gör att detta riskerar att sprida en negativ stämning.

Är det då för att man fått en regering som är mindre benägen att ta klimatfrågan på allvar?

– Ja, det är ju bland annat det. Men det är ju också en hel rad frågor där de har ändrat sin position. Och detta ligger litetgrann som ett raster över förhandlingarna. 

– Men just i denna fråga har jag haft väldigt nära kontakt med Asutralien och de försäkrar oss om att de också vill nå en lösning, så vi hoppas att vi ska kunna göra det.

Om Australien inte går med på att minska sina utsläpp, betyder det att andra måste göra mer då?

– I förlängningen gör det ju det. Men Australien har inte frångått de åtaganden de har gjort sedan tidigare. Det är väldigt viktigt att påpeka.

Japan har däremot gjort det?

Ja, Japan har gjort det och det är också någonting som påverkar förhandlingarna i negativ riktning.