Skolan

Kränkning och diskriminering behandlas olika

Skolelever som utsätts för trakasserier på grund av diskriminering har svårare att få upprättelse än elever som utsätts för kränkande behandling, enligt Riksrevisionen. Det beror på att det är två olika myndigheter som har hand om de olika ärendena.

Diskrimineringsombudsmannen (DO), ansvarar för ärenden som handlar om diskriminering i skolan, medan Barn och elevombudet, som är en del av Skolinspektionen, ansvarar för ärenden som handlar om andra typer av kränkningar.  Under fyra år har DO fattat 15 beslut om att begära skadestånd för drabbade skolelever. Att jämföra med Barn- och elevombudet som under tre år fattat 150 beslut om att begära skadestånd för elever som utsatts för kränkningar.  

"Diskrimineringsombudsmannen har mycket mindre sanktionsmöjligheter och man har mindre möjligheter att få ekonomisk ersättning den vägen, säger Jan Landahl, riksrevisor, till Ekot.

Men det är inte alltid alldeles tydligt var gränsen går mellan kränkande behandling och diskriminering. Ett sådant exempel är om en elev blir kallad "jävla bög". Det kan både handla om en kränkning eller diskriminering, helt beroende på omständigheter och bakgrunden, säger Carl-Gustav Sidenqvist, skolexpert på Barn och elevombudet.

– I väldigt många fall är det ju så att just det uttrycket används som ett skällsord, ett nedsättande och kränkande tillmäle i största allmänhet, och kanske inte alls är kopplat till att den personen skulle vara homosexuell. Det fallet skulle ju vi med allra största sannolikhet ta, därför att i ett sånt fall skulle det med stor sannolikhet visa sig att det bara var ytterligare ett sätt att ge sig på den här eleven. 

Diskrimineringsombudsmannen arbetar utifrån diskrimineringslagen och Barn och elevombudet utifrån Skollagen. Det är alltså det som avgör vilka fall som ska drivas av vilken myndighet.

Det som DO utreder är när man blivit orättvist behandlad på grund av någon av diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck samt ålder. Barn och elevombudet utreder sådant som olaga hot, ofredande, misshandel och utfrysning.

Bedömningarna görs från fall till fall, eftersom fallen ibland kan innehålla inslag som faller både under skollagen och diskrimineringslagen. Är det tveksamheter så kontaktar Barn och elevombudsmannen Diskrimineringsombudsmannen, och vice versa, för att diskutera vem som har bäst förutsättningar att utreda ärendet, säger Carl-Gustav Sidenqvist.

– Det kan ju vara så att det först handlar om att man ger sig på någon utifrån sexualitet eller etnisk tillhörighet eller så. Men att det sen finns andra inslag där man blir misshandlad, hotad och så vidare. Som inte direkt går att koppla till det. Så det där måste man ju utreda och se efter hur det hänger det ihop och vad det är för någonting. Och det där är ett resonemang som numera förs mellan cheferna på de här två myndigheterna, så det ska bli likvärdighet i det hela. 

Karl-Gustav Sidenqvist håller med om att det ibland är svårt att definiera om det handlar om kränkning eller diskriminering. Men samtidigt poängterar han att i de allra flesta fall är det tydligt om det är DO eller Barn och elevombudet som ska utreda ett fall.

– I de allra flesta fall är det ingen tvekan om att de ärenden som kommer till oss också ska hanteras här. Sedan finns det fall som är uppenbart sådana som vi inte ska ha, som enbart handlar om till exempel sexuella trakasserier. Det är väl det vanligaste när det gäller diskrimineringsgrunderna. Och det kan vara sexuella trakasserier till hundra procent, och då är det tydligt att det är DO som ska utreda det. Det är viktigt att veta att i de allra flesta fall så är den här uppdelningen inte svår att göra.