Hormonstörande ämnen utmaning för toxikologer

4:14 min

Det krävs nya metoder för riskbedömning för att toxikologerna ska ha en chans hänga med kemikalieanvändningen.

Farorna med hormonstörande ämnen som till exempel bisfenol A har diskuterats mycket på sistone, och i Sverige har ämnet förbjudits i nappflaskor och andra livsmedelsförpackningar för barn. Men det här är bara en av alla de kemikalier vi omges av och som toxikologer nu brottas med att riskbedöma. I veckan samlades internationella toxikologiexperter vid Karolinska institutet i Stockholm för att prata om något som skulle kunna beskrivas som toxikologins kris - hur riskbedömningen ska kunna hålla jämna steg med kemikalieanvändningen. Ulrika Björkstén här på Vetenskapsradion var där - vad handlade diskussionen om?

Det var väl inte så många av deltagarna so ville tala om en direkt kris för toxikologin, men det är uppenbart att man står inför helt nya utmaningar när det gäller att bedöma farligheten i just sådna här ämnen som bisfenol A som kan påverka oss i väldigt små doser. Så jag tycker nog att man ska kalla det ett paradigmskifte inom toxikologin.

Hur då paradigmskifte?

Jo, riskbedömningar har traditionellt gjorts främst utifrån två olika typer av studier. Dels handlar det om epidemiologiska studier, där man kan jämföra olika grupper i befolkningen med olika hög exponering för olika ämnen och tittat på hur det påverkar till exempel förekomst av cancer och andra sjukdomar. Och sedan har man använt djurförsök där man vräker på med det misstänkt giftiga ämnet och så letar man efter effekter, och sen sätter man ett gränsvärde för människor som är 100 gånger lägre än den lägst dos där man ser någon effekt. Det här har funkat bra för att skydda oss mot väldigt giftiga ämnen som till exempel bly och kvicksilver och bensen.

Men vad är det som inte fungerar längre med det här sättet att jobba?

Det som händer nu är att man står inför ämnen, just som bisfenol a, som tycks kunna påverka oss i mycket små doser om vi utsätts för dem vid speciella tidpunkter i utvecklingen, eftersom de går in och stör hormonerna, signalsubstanserna i kroppen. Det kan handla om fosterlivet eller puberteten till exempel då hormonernas signaler är extra viktiga för utvecklingen. Och sen är det så att effekten av de här ämnena kan uppträda långt efter att man fått i sig dem. Och så kan det samtidigt vara så att om man får i sig ämnet vid en helt annan tidpunkt än ett sådant här känsligt "fönster", då kanske inte ämnena påverkar oss alls. Allt det här gör det jättesvårt att undersöka riskerna med de här ämnena både i djurstudier och epidemiologiska studier.

Hur ska man göra då?

Det som talades om på konferensen var bland annat att utnyttja nya tekniker som finns för and undersöka vad som händer direkt på cellnivå, eller till och med molekylär nivå, när de här främmande ämnena kommer in i kroppen. Det är tekniker som man brukar samla under namnet "omik" - det handlar om att använda genchip där man kan undersöka ett ämnes effekt på fler olika gener och proteiner samtidigt. Med de här teknikerna kan man alltså skanna av flera ämnen och leta efter effekter på celler och på molekylär nivå. Och sedan i nästa steg undersöker man om de ämnen som i det här första steget blir "misstänkta" också har någon effekt på hela organ och på hur kroppen fungerar och om de därmed kan klassas som skadliga.

Kommer man att lyckas då?

Just nu pågår en stor undersökning av bisfenol a i USA med sådana här metoder, och resultaten från det försöket beräknas komma under nästa år. Så många hoppas att det ska kunna bli en modell för hur man kan göra sådana här undersökningar. Men man står ändå inför en jätteutmaning eftersom det finns så enormt många olika kemikalier i alla de produkter vi omges av att det helt enkelt blir svårt för riskbedömarna att hålla jämna steg.