Skattebetalarna får stå för sanering av nedlagd gruva
Sverige har en av världens lägsta avgifter för gruvbrytning. Samtidigt kan företag komma undan städnotan om gruvan går i konkurs. De pengar som ska sparas för sanering är ofta långt ifrån tillräckligt, visar en rapport från länsstyrelsen i Västerbotten.
Blaikengruvan i Västerbotten gick i konkurs förra året. Vattnet innehåller giftiga tungmetallar och måste renas dygnet runt, året om. Annars riskerar fiskarna i en sjö intill att slås ut och tungmetallerna rinna vidare till Umeälven. Björn Jonsson var med när här bröts zink och bly, nu jobbar han för konkursförvaltaren och kör vattenreningen.
– Vi har ju en viktig uppgift att göra och se till att det inte blir någon miljökatastrof, säger Björn Jonsson.
Vattenreningen kostar över en miljon i månaden, skattebetalarna betalar. Att sanera gruvområdet beräknas kosta upp till 200 miljoner. Gruvföretaget hade bara avsatt 3 miljoner till uppstädning när det gick i konkurs.
Länsstyrelsen i Västerbotten har gjort en utredning på fem stycken gruvor som visar att miljöfarligheten underskattas, och summan pengar till framtida uppstädning blir alldeles för liten. En slutsats i rapporten är att det behöver införas en försäkringslösning så att gruvbranschen får ta hela miljönotan.
Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga Tekniska Högskolan, tycker att gruvföretagen borde betala betydligt högre avgifter för brytning än idag och lägga allt i en särskild fond.
– Det borde finnas, och byggas upp en rejäl fond, som kan ta finansiera både äldre och framtida problem inom gruvnäringen, men pengarna skulle också kunna användas till forskning för hur man kan utvinna metaller utan att ställa till problem.
