Valdemarsvik

Åsikterna går isär om viltutfodring

1:44 min

Efter bråket om vilt som utfodrats med sockerbetor i Valdemarsvik har en debatt uppstått om hur utfodring ska gå till. Sockerbetor är omdiskuterat som viltfoder eftersom vissa anser att det leder till en större vildsvinsstam.

Samtidigt är det populärt bland jägare att använda sockerbetor till stödfodring av olika slags vilt och till vildsvinsåtlar. Det märker bonden Patrik Franzén, i Valstad i närheten av Klockrike, som började odla sockerbetor för två år sedan.

– Det fanns en förfrågan att odla fram viltfoder och då tyckte jag det var väldigt intressant med sockerbetor.

Han har redan sålt slut på årets skörd.

– Det var ganska många jägare som hade pratat om det här. Det hade fodrats sockerbetor tidigare och de tyckte att man kunde hitta nån som kunde odla det på närmre håll.

Patrik Franzén är växtodlare och odlar vete, raps, lin och sockerbetor, där vetet är huvudgrödan. Sockerbetor odlar han på mindre del av marken. I år har han fått fram cirka 500 ton. Samtliga kunder som köper sockerbetorna är jägare och de används till att stödutfodra hjortar när det blir kallt, och för att lägga på så kallade åtlar där man skjuter vildsvin. Patrik Franzén säger att han bara till viss del följt debatten där sockerbetans lämplighet som viltfoder diskuterats.

– Jag kan ju bara se mig själv som växtodlare och då måste jag odla det som efterfrågas. Jag odlar även vete och det gör man energi av, alltså fordonsbränsle, och det kan man också tycka är konstigt i så fall. Jag odlar helt enkelt det som mina kunder vill ha.

Både länsstyrelsen och Lantbrukarnas riksförbund i länet vill inte se att sockerbetor läggs ut i skogen som viltfoder, eftersom man anser att sockerbetans höga energiinnehåll kan leda till en större vildsvinsstam. Men Patrik Franzén anser istället att stödutfodring med bland annat sockerbetor kan minska skador på grödorna.

– Enligt min uppfattning är det så att när man fodrar i skogen då håller man djuren där. om man slutar fodra djuren då kommer de leta efter mat på ett större område och då är det risk att vi får ut dem på fälten.