
Många kritiska reaktioner på Obamas tal om NSA
Reaktionerna i USA på president Obamas linjetal om NSA i går är mycket blandade. Flera kritiker menar att beskeden inte räcker.
Obamas huvudbudskap i talet var att den mycket stora insamlingen av metadata kommer att fortsätta som förut. Däremot föreslog han att rutinerna ska förändras något.
Och det beskedet räcker inte alls, tycker flera kritiker i sina kommentarer efter talet:
– Det handlar inte om vem som lagrar uppgifterna, jag vill inte att de samlar in varje amerikans uppgifter, säger Rand Paul.
Han är en ultrakonservativ Tea-party-senator som allmänt anses vilja försöka bli president 2016 och är mycket missnöjd med att NSA:s insamling av metadata kommer att fortsätta. Vem som ska lagra uppgifterna spelar enligt Paul och flera andra väldigt liten roll i sammanhanget.
Obama föreslog att någon utanför NSA i framtiden ska ta hand om lagringen, och att NSA måste få tillstånd för direkt tillgång.
Det Paul och många andra ville se ett totalstopp för, var det breda trålande efter metadata om allas telefonsamtal, inte bara mindre förändringar av rutinerna kring hur NSA får tillgång till uppgifterna.
Motståndet mot övervakningen följer inga partilinjer i USA, och Rand Pauls invändningar delas av många vänstersinnade, och av USA:s stora medborgarrättsorganisationer.
Laura Murphy vid ACLU (American Civil Liberties Union) talade om ”den Orwellska tid vi lever i, där allas minsta rörelse registreras av staten och av andra”.
Kritikerna av Obamas tydliga försvar av NSA:s verksamhet, pekar ändå alltså samtidigt på det som presidenten själv påpekade: att det långt ifrån bara är olika länders underrättelsetjänster som registrerar människor in i minsta detalj.
Uppgifter från mobiler, email, kreditkort och nätet som helhet finns numera hos varenda stort och litet företag och frågan är enligt många långt större än den om just NSA:s aktiviteter.
En annan reaktion - oavsett ståndpunkt - var ett välkomnande av att presidenten nu aktivt gått in i övervakningsdebatten, och att han i talet gav en bra bild av den eviga balansgången mellan nationell säkerhet och medborgerliga fri- och rättigheter.
De många amerikaner som anser att underrättelsetjänsternas insyn i vanliga människors liv är ett nödvändigt pris för den nationella säkerheten, välkomnade att Obamas tal också var ett tal till övervakningens lov, och ett försvar för de anställda inom USA:s spion- och underrättelseorganisationer.
Obamas tal och förslag var bara början på en process som kommer att involvera kongressen och Vita huset och som kommer att ta tid.
Men det var det definitiva slutet för de som hade hoppats på en grundläggande förändring av USA:s övervakning av egna och andras medborgare.