Thomas Anderberg: "Det mesta blir aldrig av"

2:43 min

Kritikern och författaren Thomas Anderberg avled förra året till följd av tumör på hjärnan. Nu kommer hans postuma roman "Det mesta blir aldrig av".

Thomas Anderbergs postumt utgivna roman "Det mesta blir aldrig av" sönderfaller i två stråk, som följer varandra åt genom hela boken. Egentligen har de ingenting med varandra att gö­ra. Den ena biten består av författarens nedräkning inför döden, berättelsen om förlusten av rör­elseförmåga, väntan på besked: är någon bättring sannolik, möjlig.

Framtiden smalnar av, och ordförrådet för att låta detta kom till uttryck snöar iväg som flingor från himlen för att inte åter­komma. Det är en reflektion över en nedbrytningsprocess som knappast har något att göra med den resa, det möte och den bergsklättring som slår an grundackorden i den historia som berättas utan kursiv.

Nu tvingas de två utsägningsplatserna att ligga omlott med varandra, och den för­bindelse som uppstår gör det vare sig man vill det eller inte, vare sig författaren hade tänkt sig det eller inte. Men nu går det inte längre att tänka sig den förbindelsen ogjord, och eftersom "jag" för ordet i de bägge, blir läsaren vid varje övergång och återväxling tvungen att påminna sig om att hålla dem isär.

Om den kursiverade dödsförberedelsen är klarsynt och sakligt återhållsam, så är själva romanhistorien bister: två bröder, två brorsöner, en dotter, en flygrädd fru som varit performancekonstnär, och en intrig som mynnar ut i en vådlig alppromenad. Jag tänker, att hela den här historien är tänkt, att Thomas Anderberg, som den kritiker och filosof han är använder romanformen för att tänka.

Det är inte gjort för att vi ska ta oss in i en verklighet som redan finns och som föreställs finnas, utan verkligen frambesvärjs, komplett med snö och blåst och halka, broderfejd och broderfred, ryggsäckar och dunjackor, osäkerhet och ond bråd död för att författarens tanke ska kunna finna sig till rätta och rumstera där.

För att tänka sig ett svek, tänka sig ut ur det och reflektera över en möjlig förklaring och försoning. Allt detta dramatiserat som en klättring och en nästan övervunnen misstänksamhet, sådan år Thomas Anderbergs roman.