Sällsynt journalistik i storformat

2:49 min

Det senaste numret av tidningen Journalisten kommer som ett försök ut i fullformat. Samtidigt har hela den svenska tidningsmarknaden på kort tid helt gått över till det mindre tabloid-formatet, medan man i många andra länder har kvar stora dagstidningar, där utrymmet blir en del av kvaliteten. Några berömda exempel är New York Times och Frankfurter Allgemeine.

Mattias Berg försöker minnas vad som egentligen hände på den svenska tidningsmarknaden.

Tidningen får inte ens plats på skrivbordet. Hur var det nu man gjorde? Vek man först ihop uppslaget till en dubbelt så tjock helsida, sedan vek man den på hälften och en gång till på hälften…?

Nej, det känns ovant och klumpigt, som misslyckad japansk origami. När tidningen Journalisten nu på försök kommer ut i fullformat, så kallad broad sheet, påminner det mest om ett avlägset barndomsminne.

Ändå är det bara ett knappt decennium sedan de flesta sådana här tidningar försvann från den svenska mediemarknaden. Först in i den nya krympta tabloiden var Svenska Dagbladet kring millennieskiftet.

Jag jobbade själv på Dagens Nyheter då, minns chockvågen och de infekterade diskussionerna. Hur skulle vi fullformatsfossil klara oss nu när prenumeranterna gjorde strömhopp över till den fräcka lilla konkurrenten?

Tabloiden var helt enkelt framtidens medium, anpassat till trängseln i kollektivtrafiken och den down-sizade bostadsrätten. En superdräkt som gjord för att konkurrera med gratistidningar, kvällspress, kanske till och med tv.

Den 5 oktober 2004 gick även de tre andra största dagstidningarna över till tabloiden: inte bara Dagens Nyheter utan även Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Och samma år kom Facebook. Nu bläddrar nästan ingen i någon tidning på min tunnelbana till jobbet.

Det är en tänkvärd modern fabel, men än så länge utan klar sensmoral. I tidningen Journalisten redovisas ett forskningsprojekt där det inte går att utläsa om formatskiftet alls hade några positiva effekter på upplagan.
Å andra sidan går det väl knappast att se vad som hänt om tidningarna inte hade minskat formatet. Om publiken då kanske ännu tidigare skulle ha börjat välja bort papperstidningen i en tid som premierar användbarhet och mobilitet.

Men det är ändå en fabel om människan som kortsiktig varelse, ett rö i vinden. I dag finns bara lilla Lysekils-Posten kvar i stort format. Flera hundra år av tidningshistoria bortsvept på ett knappt decennium: framtidens forskare kommer nog att undra vad som egentligen hände där i början av 2000-talet efter Kristus.

Varför inte Sverige kunde ha kvar någon stor tidning i det stora formatet. Inte ens före de sociala mediernas revolution.