
Så minns lyssnarna Nils Horner
Efter beskedet att Sveriges Radios korrespondent Nils Horner skjutits till döds i Afghanistans huvudstad Kabul har reaktionerna från lyssnarna strömmat in. Många berättar om känslan av att ha förlorat en nära vän.
I Radiohuset i Stockholm finns en kondoleansbok för den som vill skriva en rad och under dagen har blombud och hälsningar påmint om hur uppskattad Nils Horner har varit.
Många som har lämnat en hälsning på Sveriges Radios sajt har lyft fram Nils Horners varma engagemang och hans förmåga att förmedla närvaro från de mest avlägsna platser genom kunniga och initierade rapporter.
Beatriz Hedvåg: "Som trogen P1-lyssnare mottog jag med stor bestörtning den tragiska nyheten. Din vackra röst har nu tystnat. Man kom så nära de folk och miljöer du beskrev med känsla och inlevelse. Ett stort tack för din gedigna journalistgärning. Varma kondoleanser till familjen och till Sveriges Radio."
Magnus: "En stor röst från världens mest viktiga hörn har tystnat. Nils, du hade en unik förmåga att förmedla en saklig rapportering men samtidigt med ett stort personligt engagemang och med den lilla människans perspektiv. Du var en av de bästa!"
Flera personer berättar att Nils Horner var deras favoritkorrespondent och att det känns som att de har förlorat en nära vän.
Tobias: "En av mina favoritjournalister. Saklig, kompetent, erfaren och nu oerhört mycket saknad."
Jonas: "Nils Horner blev som en god vän. Hans röst fanns ofta i vardagsrummet från någonstans i världen. Han berättade allt så begripligt. Jag kommer att sakna hans rapporter och röst."
Nils Horners rapportering efter tsunamin 2004 lyfts fram i många lyssnarkommentarer och hela tiden kommer nya berättelser från lyssnare som beskriver hur Nils Horners reportage och nyhetsinslag har gjort dem sällskap till frukosten eller under vardagsbestyren hemma i köket.
Lena med familj: "Nils blev nästan som en familjemedlem för oss. P1 står alltid på i köket och när Nils rapporterade från ställen vi besökt, stannade vi ofta upp och lyssnade på hans bildrika reportage, och mindes. Han redogjorde inte bara för händelser, han förmedlade en känsla, en stämning, på ett särskilt sätt. Vi kommer definitivt att sakna honom och hans lite hesa röst i vårt hem."
Många skickar hälsningar till Nils Horners anhöriga och medarbetare på Sveriges Radio.
Cecilia: "Så sorgligt att denna kunniga och fina röst har tystats. Jag kände inte Nils och träffade honom aldrig, annat än genom hans reportage. Att han alltid inkluderande den lilla människan i det stora sammanhanget gav så oerhört mycket. Han tog hem världen till oss här hemma. Tack Nils! Sänder de varmaste tankar till dina närmaste och dina kollegor."