Finnblicken

Juha Mulari om dödliga knivslagsmålet: Hans skräckslagna blick följer mig

4:13 min

Artisten Juha Mulari har precis släppt sitt debutalbum med första singeln Sjömanshjärta. Han är 50 år gammal och upptäcktes av hiphop-artisten Petter. Av alla låtar på plattan är Korståg den som på ett känslomässigt plan betyder mest för honom. Låten handlar om döden och förlåtelse. Den berättar om ett knivbråk för drygt 20 år sedan där killen som attackerade Juha dog av knivskador.

– Det var viktigt för mig att få skriva låten. Jag var tvungen att verkligen gå djupt in i mig själv och försöka hitta någon sorts förlåtelse. Vilket jag gjorde. Jag är glad för det idag – förlåtelsens kraft är ju så otroligt mycket starkare än dömandets kraft. Jag är glad att jag hittade rätt där, säger Juha Mulari.

Juha Mulari var tre år gammal när familjen bestämde sig för att flytta från Kajana i norra Finland till Rosengård i Malmö. Året var 1967 och arbetslösheten i Finland hög. Barndomen var ingen dans på rosor och som vuxen har Juha suttit i fängelse två gånger. Att skriva låtar och göra musik är ett sätt att ventilera allt som har hänt. Låten Korståg beskriver ett knivslagsmål Juha var med om för 21 år sedan.

– Jag skyller inte ifrån mig på någonting men jag blev faktiskt påhoppad av en kille med en kniv. Egentligen av en löjlig anledning. Själv hade jag en fällkniv på mig. Han hade Bauerkniv tror jag, 40 cm lång, och jag var väldigt nära att stryka med själv där.

– Jag backade in i en reklamstolpe och han försökte hugga mig i sidan. Jag fick dra undan magen och högg honom i axeln. Han tappade sin kniv och sprang därifrån. Han dog i taxin på väg från Sankt Eriksplan till Sabbatsbergs sjukhus.

Allt gick snabbt. Juha Mulari hade träffat honom i kroppspulsådern i axeln. Att han skulle dö var inte avsikten. Tingsrätten frikände Juha och betecknade händelsen som nödvärn.

– Det fanns ingen tanke på att det skulle sluta på det där sättet. Det är svårt att förbereda sig på sådana situationer. Det är tusen tankar som går genom huvudet när man plötsligt står öga mot öga med en kille med stor kniv... Min dåvarande fru väntade vårt första barn och allt handlade bara om att överleva på något sätt.

Han känner ingen ånger för det som hände. Han menar att det är spelets regler. Drar man fram ett vapen måste man vara medveten om riskerna.  

– Jag känner ingen ånger för det som har hänt. Jag kommer ju själv att dö en dag. Det är kanske lite krasst men jag ser det på det sättet. Om man lever för svärdet så måste man vara förberedd på att dö för svärdet också. Och detta inkluderar mig också. Drar man ett vapen mot någon så måste man också veta vad man gör, säger han.  

Men minnena från händelsen finns kvar.

– Hans blick följer mig jämt. Man såg skräcken och förvåningen i hans ögon. Jag tror att jag nog uppfattade då att han själv kände att det här var väldigt allvarligt. Sedan sprang han därifrån. Den där blicken finns med mig. Jag går inte och tänker på det varje dag, men den ligger där hela tiden. Jag kände att jag måste skriva om det här på ett värdigt sätt. Det var viktigt att jag fick göra det, avslutar Juha Mulari.