Abdellah Taïa: "Kungens dag"

2:25 min

Den fransk-marockanska författaren Abdellah Taïa har gjort sig känd som en av Nordafrikas få öppet homosexuella författare, och många av hans romaner har rört sig kring det dubbla förtrycket mot en man som honom - som bög i Marocko, som arab i Frankrike. Men den nu som nu kommer ut på svenska, "Kungens dag", handlar mer om klass än om sexualitet.

En pojke drömmer att han möter kungen - en ära bortom all rimlighet för en fattig fjortonåring som Omar, en dröm som vrids till en mardröm, medan hans pappa snörvlar i rummet bredvid. Men verkligheten som Omar vaknar till är värre: en pappa som håller på att gå under i längtan efter hans mamma - mamman som trotsat alla Marockos idéer om en god kvinna och lämnat till sin man och sitt barn.

Ett liv i kamp. I förtvivlan som bytts mot hat mot en mamma som övergett. Pappas brustna blick, hans fattigdom, hans fall. Och så visar det sig att hans bästa vän, och älskade, Khalid ska få träffa Hassan II. Är inbjuden till palatset. Ska hedras som en av landets bästa elever. Och så har han inte berättat det för Omar.

Och så bryts den tätt tvinnade tråd av samhörighet och kärlek som bundit dem samman, den fattige och den rike. Omar med sin sönderfallande pappa. Khalid i sitt palats - "Nej det är inget palats sa han, jag hatade varje gång han spelade anspråkslös för att jag inte skulle känna skillnaden mellan oss."

Abdellah Taïa skriver i ett energiflöde av ord, i en vacker, snubblande ivrighet, han låter Omar berätta, den underlägsne definiera vad vänskapen mellan en fattig och en rik är vävd av. För pojkarna ut i skogen där kropparna är fria att mötas och där drömmar och fantasier kan bli hela verkligheten.

Han för läsaren nära två pojkar i en myllrande värld balanserande mellan västerländsk modernitet och marockansk tradition. Men framför för han oss in i Omars bultande människoblivande. Och jag sugs all mer in i hans vindlande flöde, släpper förbehållen och låter hans värld bli levande för mig.

Till sist är det Hadda, den svarta pigan i Khalids familj, som får avsluta berättelsen. Som det tysta vittne till Khalids och Omars omslingrade kroppar. Men främst som röst för de som redan på förhand förlorat. De som kan älska men aldrig någonsin vinna.