Elin Boardy: "Mary Jones historia"
Skattkammarön av Robert Louis Stevensson är en ursprungsberättelse för alla framtida sjörövaräventyr och skattjakter. Men var är kvinnorna? Författaren Elin Boardy svarar genom romanen "Mary Jones historia", en jag-berättelse om tjänsteflickan Mary som får plats på det värdshus som ägs av den fruktade sjörövaren Long John Silver.
Vad händer i perifirin, i utkanten av männens skrävlande om sina äventyr? Där finns kvinnorna. Det är en ljuvlig undergenre när författare rotar fram dem ur litteraturhistoriens mörka hörn och ställer dem i mitten. Som Elin Boardy gör i Mary Jones historia.
Det är tjänsteflickans historia. Hon som ställde fram rom på värdshuset Kikaren, torkade utspillt öl efter dyngraka karlar och slog bort deras tafsande händer från sin kropp.
Så klart har hon sin historia. Sitt öde, sin tragedi. En död far, en död mor, flera döda småsyskon. En fattigdom som inte lämnar plats åt sentimentalitet men likväl lämnar sår i flicksjälen.
Elin Boardy skriver med Mary Jones penna en krönika över allt som ledde fram till skattjakten och sedan till ön Hispaniola där hon nu lever med sin matmor. Hon finner en lätthet i jag-formen, en saklig närhet till denna 1700-talsflicka med sin pragmatiska livshållning och sin längtan.
En flicka med en kropp som vill ha en annan kvinnas kropp, en tabubelagd längtan som får en liten spricka att leva och frodas i i den undantagsvärld som Long John Silver och hans kumpaner skapat åt sig.
Och det är så underbart att se det mustiga och manliga äventyret ur flickebarnets perspektiv, se henne andas i den där sprickan, i den frihet som bara laglösheten kan skänka en medellös kvinnoperson på 1700-talet.
Det är en saga om en saga, men den kommer nära. Så klart är Mary silad genom vår samtids idéer om psykets mekanismer och kärlekens frihet, men ändå känns hon övertygande i sin skitiga Bristol-vardag bland råttor och stank och lika påtaglig är hon i Hispaniolas dallrande hetta.
