Nadja Hjorton: "On Air"

2:39 min

Radioteater är många av oss mer än väl bekanta med, men radiodans är desto ovanligare. En som har utforskat det konceptet är dansaren och koreografen Nadja Hjorton. Cecilia Djurberg såg och hörde premiären av "On Air" på Dansens hus i Stockholm igår kväll.

Nadja Hjorton har tidigare gjort solot Radio dance, en iscensatt radioshow där hon pratade om sitt liv och dansade. Nu har hon utvecklat sitt radiodanskoncept ytterligare och gör en podcastperformance tillsammans med koreograferna Halla Ólafsdóttir, Zoë Poluch och Jessyka Watson-Galbraith.

Hur funkar det här egentligen?

– Det funkar bra! Jag tycker att det är ett riktigt intressant format, och inte minst så ligger det väldigt rätt i tiden med tanke på den stora podcasttrenden. Fast, ja, det är ju inte själva poddinspelningen som är huvudpoängen, utan tillblivelsen. Även om jag tror att det kan vara kul att höra deras podcasts utan att se föreställningen, för det kan man göra. De läggs ut på Soundcloud efteråt och jag som redan hade sett en preview av det här verket råkar veta att alla föreställningar och därmed alla deras podcasts är olika.

På scenen står en stor plastbubbla, som hålls uppblåst av en fläkt, och inne i den är radiostudion. Med tanke på den - inte övertydliga - men ändå närvarande feministiska grundtonen som den här föreställningen vilar på är det rätt lockande att associera den här päronformade plastbubblan till en livmoder där de här fyra kvinnorna umgås och pratar - på engelska ska tilläggas - personligt och associativt, mestadels improviserat som det verkar, kring anekdoter ur sina liv med några utvikningar till barndomen. Och så lirar dom musik av bara kvinnliga artister

Men hur mycket dans blir det?

– Alltså, det är många lager i den här föreställningen, och på ett plan handlar det mycket om en utmaning av koreografibegreppet. Dels kan man se deras mer eller mindre omedvetna rörelser under radioinspelningen som ett slags koreografi, men de lämnar också bubblan en stund för att brottas och skapa andra ganska underhållande, koregrafiska rörelser. Till exempel bildar de en sorts kålmask som blir en stilstudie i samspel. Men dom gör också en regelrätt radioteaterscen med radiomagiska ljudeffekter som spadtag, prasslande buskar och eldknaster; här har de klätt av sig helt nakna och spelar trädgårdsmästare som vill göra revolution, och det blir väldigt lockande att tolka det här som en metafor för den feministiska kampen. Jag ser den här föreställningen som en riktigt fet kommentar till inte minst alla manliga, självförhärligande podcastförmågor som tar rätt mycket plats idag och jag tycker att ribban nu har höjts flera snäpp för vad som är att betrakta som är en bra livepodcast.

Cecilia Djurberg
cecilia.djurberg@sr.se

Koreografi och utförande: Nadja Hjorton, Halla Ólafsdóttir, Zoë Poluch, Jessyka Watson-Galbraith. Scen, ljus och kostym Chrisander Brun

Hör "On Air" som podcast här