Kulturemma om artisterna som engagerar sig politiskt

Supervalåret 2014 är igång och förra veckan släpptes nyheten att några av Sveriges större artister visar sitt stöd för FI. Men att artister engagerar sig politiskt är inget nytt, säger vår publiknätverksmedlem Emma Sandebäck i veckans kulturspaning.

Emma Sandebäcks kulturspaning 2 april 2014.

Upp till kamp!

Förra veckan släpptes nyheten att några av Sveriges hetaste, vassaste, mest begåvade artister ska ge ut en skiva och med den visa sitt stöd för partiet FI, Feministiskt Initiativ. Skivan släpps 23/4 och på den sjunger bl.a. Nina Persson, Robyn, Marit Bergman, Alina Devecerski – allt som allt blir det ett 50-tal artister som deltar och också på sätt visar sitt stöd för partiet.

Att artister engagerar sig politiskt är egentligen inget nytt. Billie Holidays ”Strange Fruit” med raderna:

Pastoral scene of the gallant south,

The bulging eyes and the twisted mouth,

Scent of magnolias, sweet and fresh,

Then the sudden smell of burning flesh.

Rader som talar sitt tydliga språk och tar också tydligt avstånd mot rasismen då den sjöngs in första gången 1939. Denna låt påverkar fortfarande människor världen över i dess tydliga ställningstagande och bl.a. rapparen Kanye West samplade låten på sitt album Yeezus

Det politiska engagemanget bland artister i USA är inget ovanligt, tänk t.ex. på John Lennons ”Give peace a chance” eller ”Imagine”, Bob Dylans ”Masters of War” eller Pete Seegers ”Where have all the flowers gone”.

Även något mer samtida artister har gett sig in i det politiska spelet med sina låtar; Lady Gagas ”Born this way” och Black Eyed peas ”Where is the love”. Flera artister visade öppet sitt stöd för Barack Obama när han ville till Vita Huset, Beyoncé, Madonna, Bruce Springsteen, Jay-Z är några exempel.

På 70-talet drar det politiska engagemanget i musikvärlden igång på allvar, både i Sverige och i den omgivande världen. Låten ”Den ena handen vet vad den andra gör” med Blå Tåget kom t.ex. 1972. Det kommande årtiondet svalnar intresset för den här typen av musik. Det är dock på 80-talet som Jokkmoks-Jokke väljer att  turnera med Moderaterna.

Därefter är artisterna många som har stämt upp i partipolitisk sång. År 2006 sjöng Mange Schmidt och Wille Craaford in en låt för Moderaterna. Carola sjöng 2008 på Kristdemokraternas kommundagar, Timbuktu tillsammans med Miss LI närvarade och sjöng vid SSU och LO:s ”Festivalet” år 2010 i Strömstad. Centerpartiet bjöd under förra valkampanjen in till allsång med Linda Bengtzing.

När Mona Sahlin var partiledare använde Marit Bergman och Henrik Schyffert sina kompetenser för att dra väljarnas blickar till sig. Anders Wedin, alias Moneybrother, stöttade 2010 Socialdemokraterna.

I slutet av förra året sjöng Andreas Kleerup på en insamling anordnad av SSU, Rebecca och Fiona spelade för Vänsterpartiet vid firandet av 1:a maj för ett par år sedan. Duon har också engagerat sig i en dokumentärliknande reklamfilm gjord av LO i år.Timbuktu samarbetade 2013 med Miljöpartiet i en arbetsgrupp mot rasism och främlingsfientlighet.

Att artister engagerar sig i politik men även i sakfrågor är alltså inget ovanligt. Benny Andersson, Niklas Strömstedt och Robyn har alla tre valt att låta sina åsikter höras när det gäller Nya slussen i Stockholm. Malena Ernman twittrade om Rysslands intresse för Krim, förre nämnde Strömstedt har twittrat om Jan Björklund.

Frågan är då om det har någon betydelse för oss väljare att artister tar upp kampen rent politiskt. För egen del tror jag att den betydelsen är minimal. Är det inte lätt att man underskattar den betydelse politikens innehåll faktiskt har för den väljande människan?

Att man väljer att rösta på Moderaterna ”bara för att” Wille Craaford har gjort en låt till dem, eller att man röstar på vänsterideologiska partier ”bara för att” Rebecca och Fionas låt spelas i en reklamfilm som tydligt tar avstånd från den regering som nu sitter tror jag inte på. Däremot kan jag definitivt förstå att artisterna själva vill ta ställning för något de tror på och något de tycker är viktigt.

Med deras engagemang kommer uppmärksamhet från väljare och inte minst medier och frågor sätts så att säga på agendan. Artisterna får visa en annan sida av sig själva, en sida som medvetna och ansvarsfulla samhällsmedborgare, och möjligen lockar det till sig nya lyssnare men jag tror i väldig liten mån att partierna lockar till sig nya väljare.

Frågan är kanske bara om inte all konst på ett eller annat vis är politisk och tar ställning för eller emot någonting, vill inte konst i största allmänhet säga något om sin historia, framtid eller nutid? Dess frågor öppnar dock upp för en helt annan spaning!

Bibliotekarien rekommenderar

Karin Petersson på biblioteket i Oskarshamn är först ut i dag. Hon väljer att rekommendera En kort berättelse om traktorer på Ukrianska av Marina Lewycka. Boken handlar om två systrar som gräver upp stridsyxan när de får veta att deras 84 år gamla far ämnar gifta om sig med en ung och yppig kvinna från Ukraina. Lycksökerskan måste stoppas! Karin Petersson menar att ”det är en härligt skruvad och rolig berättelse men som ändå stämmer till eftertanke”.

Anna Nilsson, kollega med den ovan nämnde Petersson, väljer att tipsa om den klassiska romanen av Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken, ”en tidlös kärlekshistoria skriven med ett vackert språk” där Arvid Stjärnblom och Lydia Stille förälskar sig vid unga år. Arvid vågar inte binda sig och de går skilda vägar, men träffas senare i livet då båda på sitt håll är gifta, ändå inleder de ett förhållande.

Sist ut som representant för Oskarshamn är Johanna Hansson och hennes tips Slutna rum av Jennifer Egan.  Romanen handlar om Danny som blir inbjuden till sin kusins nyinköpta slott i Östeuropa där kusinen tänkt öppna hotell. Slottet visar sig bära på många hemligheter. Det är enligt Johanna Hansson ”en spännande bok som visar sig handla om någonting helt annat egentligen”. Det är en riktig bladvändare, omöjlig att lägga ifrån sig!

Kulturtipset

Vandringsutställningen Kära Hjärtanes pågår fram t.o.m. 12 april på Oskarshamns kulturhus mellan kl. 10 och 16. Där har över 100 slöjdande länsbor bidragit med sina hjärtan bokstavligt och bildligt talat. Se till att beskåda dessa hjärtan innan utställningen drar vidare.

Har man mindre individer i sin närhet tar man med dessa biblioteket i Oskarshamn för familjelördag med häxor. Bibliofiket är öppet och olika event kommer att ske under dagen.

På lördagskvällen tycker jag att man ska se till att befinna sig i Oskarshamns Folkets Hus kl. 19 då operan La Bohème avPuccini visas live på bio från Metropolitan Opera, New York. Där får man träffa på den passionerade författaren Rodolfo, hans sjukliga älskarinna Mimì, den flörtiga Musetta och konstnären Marcello bland bohemerna i sekelskiftets Paris.

Vilken trevlig lördag man kan uppleva i Oskarshamn!