EU-VALET

GMO-grödor splittrar EU-kandidaterna

2:00 min

De svenska kandidaterna till EU-parlamentet har mycket olika åsikter om genmodifierade grödor. Några är entusiastiska, andra räds riskerna. 

Kan du tänka dig att äta GMO-mat? Kommentera och rösta.

Vetenskapsradion har skickat ut en enkät till toppnamnen i de partier som kandiderar till EU-parlamentet. Inför valet i maj har vi bland annat frågat om partierna vill ha fler eller färre GMO-grödor i Europa. Partierna har också fått frågor om de aktivt kommer att jobba för ett mer restriktivt eller ett mer tillåtande EU när det gäller GMO.

Ett parti som aktivt tänker motarbeta genmodifierade grödor i Europa är Miljöpartiet och dess toppkandidat Isabella Lövin.

– Vi är väldigt, väldigt, restriktiva och skeptiska till genmodifierade grödor och att släppa ut dem på åkrarna i större skala innan man verkligen har konstaterat vilka effekter det här kan ha i långa loppet, säger Isabella Lövin till Vetenskapsradion.

Idag odlas en enda genmodifierad gröda för kommersiellt bruk inom EU. Det är en majssort som framför allt växer i Spanien. GMO-motståndet i EU har varit starkt under många år och huvudargumentet är att det idag är svårt att överblicka eventuella risker när GMO-växter korsar sig med vilda arter.

Grödorna framställs för att till exempel kunna stå emot sjukdomar och bekämpningsmedel och enligt förespråkarna finns inga övertygande bevis, trots tusentals studier, för att de skulle vara farliga för människor och miljö jämfört med vanliga grödor.

De tydligast GMO-positiva partierna är Folkpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna. De säger sig vilja arbeta aktivt för att fler GMO-grödor ska kunna godkännas för odling.

De tydligaste skeptikerna är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. De vill inte heller, enligt enkäten, att EU-pengar ska gå till forskning om nya GMO-grödor.

Det här är vansinnigt, menar GMO-positiva Folkpartiets Marit Paulsen. Hon gillar inte dagens GMO-grödor särskilt mycket, men som tror att tekniken har mycket att erbjuda i framtiden:

– Vi vet inte exakt vad tekniken är möjlig till, vi vet inte vilken av de här nya teknikerna som kommer att innebära lösningar på problemen. Men vi måste våga forska. Vi måste ta tillbaka forskningen från USA, säger Marit Paulsen till Vetenskapsradion.