Sharon Lockhart på Bonniers Konsthall

2:05 min

Den amerikanska konstnären Sharon Lockhart är intresserad av livet som pågår i mariginalen. Hon vill i långsam takt porträttera barn som leker. Eller dokumentera ett uråldrigt yrke som musselplockare i delstaten Maine i USA. Eller få oss att se på barn med en annan blick.
 
Just nu pågår en utställning med Sharon Lockhart på Bonniers Konsthall i Stockholm. Utställningen har fått namnet Milena, Milena efter en polsk flicka som Sharon Lockhart jobbat med i flera år och som också finns med här.

Sharon Lockhart har tagit med sig kameran in till de nedslitna bakgårdar i det som varit de judiska kvarteren i polska Lódz. Det påminner mest om en serie antropologiska observationer.  Oförskönade dokument som visar upp barnens kreativitet i ett utsatt område.

Ett utskjutande tak över en dörr och ett igenspikat fönster, kan man klättra på för att komma upp på nästa tak.

En vattenpöl och en lite grusig gårdsplan går att forma med spadar.

Scenerna är regisserade och det är kvarteterets barn som agerar. Men det ser ut som om  kameran bara är där och registrerar. Ungefär som om man gått förbi, stannat upp och tittat en stund för att sen fortsätta vidare.

Sharon Lockhart låter själva livet, en pågående händelse bestämma dramaturgin. Tempot är dröjande. Avsaknaden av filmiska effekter påtaglig. Sharon Lockhart hänger med dem hon skildrar och hon ger flickan Milena från just Lodz en särskild roll. Deras kontakt pågår fortfarande, läser jag. På Bonniers Konsthall finns Milena bland annat förevigad i en glasmålning gjord med 1300-talsteknik.

Men för mig är inte det navet i utställningen. Det är bara ett verk av alla, påkostat kanske -  men också lite kitschigt så att det står i vägen. Jag gillar filmerna och fotografierna bättre. Och bäst är Sharon Lockhart när hon skildrar barn utan att det blir för gulligt. 

Barnen är där i sin egen rätt. Det kan vara upphöjt ur vardagen. Och det är ofta kärleksfullt som i  den fotoserie där barn på väg in i tonåren omfamnar varandra. Lite valhänt.  Barnen blickar ned i golvet, eller bort från kameran som om de är lite blyga. Det finns en sådan ömhet i de bilderna.