Jens Lapidus: "VIP-rummet"

2:32 min

Det är dags för nästa litterära trilogi för Lapidus. Första delen har fått titeln "VIP-rummet".

Han fick ett klassiskt genombrott med sin debutroman "Snabba Cash", advokaten Jens Lapidus, född 1974.

"Snabba Cash", som utspelar sig i Stockholms undre värld, följdes sedan av "Aldrig fucka up" och "Livet deluxe". Alla tre böckerna - tillsammans kallade för Stockholm noir-trilogin - har även filmatiserats med stor framgång.

I centrum för "VIP-rummet" står den unga Emilie, påläggskalv på en advokatbyrå i Stockholm och Kulturnytts läsare är Anneli Dufva.

Först av allt: Är han sig lik, kriminalförfattaren Lapidus?

- Både och, skulle jag säga. Men om Stockholm noir -böckerna hade ett tydligen underifrånperspektiv, vilket Lapidus också förstärkte med ett språk och ett sätt att skriva som speglade den mörka verkligheten på samhällets skuggsida på ett sätt som få klarat lika bra som han - han var ju faktiskt nyskapande med Snabba Cash - det är lätt att glömma att han då, som ung advokat kom från ingenstans i författarvärlden, gjorde något som ingen riktigt gjort tidigare i Sverige.

- Att sen filmatiseringarna av hans böcker även de hållit en hög nivå och varit nyskapande i sitt slängigt drivna tempo - effektivt berättade - har gjort att Lapidus bara på de åtta år som gått sedan debuten verkligen har blivit ett begrepp.

Och utifrån detta kommer nu alltså VIP-rummet?

- Ja, och den tar med sig en del av den förort, de kriminella gestalter som han tidigare skildrat så väl, men som också är mer städad och rak i både i sina miljöer och sitt språk - lite tråkigare. Den unga kvinnan Emelie, som arbetar på advokatbyrå är huvudperson. Hon föses ihop med den nyss frisläppte Teddy, och man förstår att det är ett samarbete som är tänkt att fortsätta i trilogins andra delar.

- Hon är strävsam medelklass från en mindre stad, han en före detta brottsling med läsvanor och hög moral - på gränsen till idealiserad. Lapidus är väldigt hård mot det Östermalm, den överklass, som här tar stor plats och har en uppenbar och mycket sympatisk ambition att väva brett och stort, att måla hela samhällsspektrat ...

"Lyckas inte med psykologin"

- Det svåra är att han ändå inte lyckas med psykologin, att ingen i VIP-rummet blir en helt utvecklad romangestalt med mångfacetterad bakgrund eller motstridiga egenskaper. De blir lite karikerade, helt enkelt. Mer som representanter för sin klass, grupp eller hållning. Och det finns ju så mycket mer att hämta där, tycker jag. Det är psykologin som gör det hela intressant som något mer än en deckargåta.

- Fast, den fördjupningen kommer väl möjligen i del två och tre.