Analys: Alliansen vill skrämmas med Miljöpartiets politik

1:38 min

Idag gick politiken definitivt in i knölpåkssäsongen, den tid före ett val när rösterna höjs och argumenten förenklas. Men det är inte bara närheten till valet som gör att partierna svingar hårdare mot varandra. Det har kommit till en starkare ideologisk polarisering i den svenska politiken på senare tid. 

För bara några månader sen klagades det över att alla partier samlades i mitten och bara tvistade om detaljer.  Nu är det i stället det ideologiska svingandet som dominerar. Vänstervinden märks.

Opinionsläget präglade dagens riksdagsbatalj. I alla inlägg är det underförstått att de rödgröna håller på att vinna valet. De rödgröna försöker visserligen fokusera på regeringspolitikens brister men med nödvändighet faller det skarpaste ljuset nu tillbaka på en tänkt rödgrön regering. Ett tacksamt ämne eftersom alliansen kan peka på motsättningar, luckor och brister i ett stort antal frågor.

Statsministern satsar framför allt på att måla upp bilden av en stark vänster. Väljarna ska fås att förstå att det inte är Löfvens politik som kommer att prägla den regering han eventuellt får leda. Nej det är en betydligt radikalare och mera omstörtande förändring som väntar medborgarna.

Den här taktiken las fast av moderatledaren redan på eu-valvakan, när sifforna som dokumenterade vänstervågen i svensk politik började rulla fram på skärmarna.

Flera av alliansföreträdarna la därför ner viss möda på att angripa Miljöpartiets politik. Man kan notera att angreppen koncentreras på de delar av MP-politiken som miljöpartiets kongresser drivit igenom mot språkrörens vilja: Arbetstidsförkortning, vinststopp i välfärden och förslaget att ta fram en samhällsmodell som inte bygger på tillväxt.

Gustaf Fridolin lyckades annars, med benäget bistånd från alliansen, framstå som de rödgrönas ledare i dagens debatt. Han tog och gavs debatter med alla.  På så sätt bekräftades delvis alliansens bild.

De rödgröna tycks i sin taktik redan ha inkasserat segern över alliansen.  Inriktningen nu är i stället att skaffa sig en majoritet i riksdagen. Men oppositionen har allt det lätta bakom sig och allt det svåra framför sig.

Framför allt Socialdemokraterna, med svaga opinionssiffror för sitt eget parti, behöver nu mobilisera och försöka visa vem som håller i den rödgröna taktpinnen. Det märktes idag när partiets företrädare Mikael Damberg lät den traditionella socialdemokratiska retoriken om jämlikhet och rättvisa dominera sina inlägg. Vinterns utläggningar om budgetunderskott fick idag stryka på foten, de passar inte så bra för mobilisering.