Sörmland

Allt färre skräntärnor i skärgården

8:14 min

Sörmlandsskärgården har tidigare varit ett starkt fäste för världens största tärna, skräntärnan. Men under senare år har det gått allt sämre för den kraftfulla fågeln, vissa år har häckning helt uteblivit.

För att rädda skräntärnan som är rödlistad finns ett nationellt åtgärdsprogram som blivit förlängt till år 2016, där bland andra  naturvårdsverket och flera länsstyrelser samverkar.

Vid Lunds universitet pågår i samarbete med Sveriges ornitologiska förening också forskning på skräntärna med hjälp av gps-sändare.

Åtgärdsprogrammet går bland annat ut på att inventera bestånden och räkna antalet häckande par. Vi följde med några ornitologer ut till skräntärnans skär i yttre Bråviken.

Vid det första skäret här kunde jag räkna till minst 32 bon, det är betydlig mer än vad det såg ut som först, när vi kom med båten, det ser lovande ut, säger en av ornitologerna, Janne Gustavsson från Oxelösund.

Vi stävar vidare mot ett skär där skräntärnan inledde en häckning förra sommaren - men där minken som är det största hotet mot fågeln lyckades spoliera den helt.

Skräntärnan gör verkligen skäl för namnet med sitt läte men är trots sin storlek ett lätt byte för minken. För även om trut och havsörn också plockar en och annan unge så är det inget mot minkens plundring.

– Kommer det in en gråtrut eller en örn så rensar de inte kolonin, medan minken den springer omkring och dödar allt och äter på äggen. säger Janne Gustavsson. 

Och även om det såg ganska bra ut i den första skräntärnekolonin vi besöker så är minkfaran långtifrån över.

– Det är först vid midsommar som minkarna kommer ut till de här skären, under övriga delar av året finns inte tillräckliogt med mat, säger han.

Jakt för att försöka hålla nere minkbeståndet ingår också i åtgärdsprogrammet. Dels används fällor dels jagas minken med bössa och hund.

Skräntärnans ungar har de senaste åren märkts även med plastringar som ska kunna läsas av med tubkikare från håll. De första fåglarna beräknas komma tillbaka från Västafrika där de lever som ungfåglar nästa sommar.

Lunds universitet i samarbete med Sveriges ornitologiska förening driver ett forskningsprojekt där gps-sändare placeras på vuxna fåglar. Syftet är att få en bild av fågelns rörelser, dels här på häckniungsplatserna och där den födosöker, dels på övervintringslokalerna vid Nigerdeltat.

 Karl Ingvarsson, nationell samordnare för åtgärdsprogrammet berättar om en tärna som stack iväg från kolonin i Uppland efter en havsörnsattack, och sen besökte både övergivna och aktiva kolonier i Sörmland och Östergötland innan den efter ett par dar flög tillbaka till Uppland.

Att den sökte sig till Stora Garkast utanför Hartsö i Sörmlandsskärgården där skräntärnan inte häckat på 30 år var intressant, de verkar ha bättre koll på geografin än vi trott, säger Karl Ingvarsson.

Drygt 50 häckande par av skräntärna blev räknade under turen i yttre Bråviken. För bara ett par år sen kunde man räkna till 120-130 par.

– Det är en kraftig nedgång, men nu har vi fler minkfällor ute och har jagat hårdare på minken, så vi hoppas att årets ungar ska klara sig, säger Janne Gustavsson.