Lördag 21 juni 2014

Vittra - det osynliga folket

Förra veckan frågade vi i vår naturfråga efter ett övernaturligt väsen, som liknar människorna men räknas till de osynliga.

Det vi sökte var vittra, eller vitterfolket. Ett småfolk som enligt folktron höll till på fädbodarna och höll sina egna kor. Framför allt finns berättelserna om vittra i södra Norrland.

Hör musikern och författaren Cecilia Bruce berätta om vittra och sjunga en vitterpolska.

Reporter är Joacim Lindwall.

Och våra lyssnare har också bidragit med många historier om vittra.

Här är några:

Gunvår Bäcksström i Åsele skriver:”I byn Östernoret här i Åsele kommun har vi stor kunskap om vittra.” I Östernoret finns nämligen en väldig klippansamling som kallas Vitterhuset och kring den en Vitterstig. Enligt sägen har vittra bott här. Gunvår Bäcksström berättar också att man i augusti varje år sätter upp en opera i Vitterhuset, Opera i berget.

Tina Jonsson på Alnö skriver  om vittra: ”Jag är uppvuxen med dem :-). Min farfar var mycket mån om både vittra och tomtar/småfolk för att inte dra olycka över sitt skogs- och jordbruk.”

Linda Nilsson skriver: ”Vittra, så heter de väsen som vet att inte ta mer än de vi behöver...

Kanske var människa har ett sådant alter ego, en vittra som vi behöver respektera mer - även om den inte syns.”

Jan-Eric Nordling i Nyköping skriver: ” Vår mor -född 1886 i Medelpad - förmanade oss barn att aldrig slänga ut tvättvatten etc.  hur som helst på marken -Då kunde vittra bli blöta i huvudet och straffa oss på något sätt.”

Björn Sundblad i Nyköping skriver ” Dessa väsen kommer säkert fram nu i midsommartiderna. Jag minns en natt för minst 15 år sedan, då vi i Nyköping hade en kurs i utomhuspedagogik. I den kursen ingick, bland många intressanta delmoment, att göra en egen liten kolmila. Vi skulle vakta den och kunde på morgonkröken kratsa fram vårt kol. Under natten fanns Ebbe Schön med och berättade om vittror och allehanda väsen. Det är något jag inte kommer att glömma.”

Sven-Martin Eriksson i Östersund skriver: ” Vettrar är svaret på naturfrågan den 14 juni.

Jag tror att Vettrar är jämtlandsdialekt för Vittrar ett annat lokalt namn är  Smårauan. Min Farfar hade en lång och rolig berättelse om Vettran och att de var rädda för stål.  Det rustades till vetterbröllop  i våra fäbodar det skulle givetvis ske nattetid. Min Farfars Farfar bodde i bustugan tillfälligtvis  som ung i samband med nått arbete som skulle utföras.  Vettrarna   lade  kopparmynt i ett trä tråg som skulle tillfalla brudparet (vetter paret). Min Farfars Farfar hade gömt sig i bodarna på en ås i bustugan delvis av rädsla för dem  men när tråget var fullt med kopparmynt släppte han sin kniv överst i tråget. Alla vättar flydde och min anfader kunde ta hand om kopparmynten och för pengarna köpte han gård där han sen och hans efterkommande levde. Gården är fortfarande i släktens  ägo min kusin med familj äger gården nu.