"Elektra" av Strauss på Norrlandsoperan

3:07 min

Blod som forsar över en kaserngård och tusentals människor som måste betrakta dramatiken - det kan vara en verklighet för många men i Umeå i går kväll var det operadramatik. Strauss explosiva enaktare Elektra har fått en helt ny, gigantisk gestaltning då Norrlandsoperan bjudit in det katalanska scenkollektivet La Fura dels Baus till kulturhuvudstadsårets publikt största satsning.

La Fura dels Baus var den grupp som skapade stor uppmärksamhet vid invigningen av OS i Barcelona 1992.

Mot alla odds, tänker jag, mot alla odds blir det här dramatiskt levande, om än inte drabbande... Elektra har ju inte så mycket scenisk aktion. Det handlar om hämnd, blod, död, yxor och svärd, men på scenen står de oftare och talar om hatet och vad de tänker göra med vapnen - men de gör det inte där.

Enkelt summerat handlar Elektra om en dotter som vill hämnas sin fars död genom att närmast slakta modern och styvfadern. Elektra får inget stöd av systern och brodern Orestes har flytt och dött.

Ingela Brimberg är en verkligt kraftfull, söndersorgensargad Elektra och det ska direkt sägas att det är imponerande hur de rent ljudmässigt får det att låta så bra. Allt är mikrofonstyrt: Orkester, ledd av Rumon Gamba, sitter i ett hus bredvid och ute på den gigantiska spelplatsen har alla mikrofoner. Dessutom ska de tre viktigaste solisterna då och då klänga upp och ner i tio meter höga dockor eller på ställningar. Eller gå genom vatten och eld - för det brinner från hundratals, ofta rörliga eldar och det forsar vatten från stora containrar. Scenen är 40 meter bred, 200 meter djup och oändlig i höjd. Det rullas fram brinnande konstruktioner eller lyfts med lyftkran. Till det en levande häst, en gammal röd amerikanare och likbränning. Och björkar förstås - det är ju Umeå. 

Häftiga bilder alltså, och utomhusopera i storformat är förstås något helt annat än en föreställning i ett operahus. Samma med teater - eller konstverk som har olika format och måste få andra uttryck. Så till exempel Aida i Verona är något annat än Aida på Kungliga operan. Ändå kan jag bli fundersam över Umeås val av Strauss Elektra. Ett kammarspel i grunden, med jätteorkester. Strauss fyller 150 år förstås - och idén är så provocerande knasig så att den väcker enorm uppmärksamhet redan på skisstadiet. Men varför tog man inte något av förra årets jubilar Verdi? Hans operor har nästan alltid mer teater i sig än Elektra, mer aktion. Och var man ute efter så här mycket blod och död finns ju alltid Macbeth att ta till.     

Så den där attacken mot mitt eget inre, mina egna familjestrukturer, egna hämndbegär som en bra Elektra kan vara - den uteblir. I stället får jag hejda mig från att göra det som så många andra gör - ta upp mobilkameran och ta bilder på häftigheten.

Den 6 september sänder Sveriges Radio P2 Norrlandsoperans uppsättning. Följ länken nedan. 

Extra info:

KONSTNÄRLIGT TEAM: Dirigent: Rumon Gamba. Konstnärligt koncept: Carlus Padrissa*. Regi: Carlus Padrissa*. Biträdande regissör: Esteban Muñoz. Koreografi: Mireia Romero*. Kostymdesign, mask & rekvisita: Clara Sullà*. Pyroteknik: Thomas Bautenbacher*. Ljusdesign: Carles Rigual. Ljuddesign: Lars Wern.
*La Fura dels Baus

SOLISTER: Ingela Brimberg - Elektra. Susanna Levonen - Chrysotemis, Elektras syster. Ingrid Tobiasson - Klytaimnestra, mor. Thomas Lander - Orestes, bror. Magnus Kyhle - Aigistos. Margaretha Dahlhamn - Tjänarinna 1. Agneta Lundgren - Tjänarinna 2/Släpbärerskan. Katarina Leoson - Tjänarinna 3. Sara Olsson - Tjänarinna 4. Karin Andersson - Den förtrogna/Tjänarinna 5. Anneli Lindfors - Vakterskan. Niklas Björling Rygert - En ung tjänare. Lennart Forsén - Uppfostraren/En gammal tjänare.
NorrlandsOperans Symfoniorkester och gästmusiker.