Kommentar: Återstår att se om det blir konkret politik

Det finns ett dilemma inbyggt i moderatledarens bistra besked om ekonomin under den kommande valperioden, menar Tomas Ramberg, Ekots inrikes politiske kommentator.

Väljarna får veta att det krävs besparingar och skattehöjningar. Budskapet är att med alliansen kvar i Rosenbad får vi en regering som är beredd att ta ansvar för stabila finanser.

Och testet på att man verkligen tar ansvar är regeringens mål att gå från dagens underskott till ett överskott senast 2018. Ett datum som moderatledningen använt som tillhygge mot Socialdemokraterna.

Deras finansministerkandidat Magdalena Andersson utmålas som en mindre pålitlig anhängare av överskottsmålet eftersom hon noga aktat sig för att binda sig vid just 2018.

Denna, skenbart budget-tekniska fråga, är själva grunden för den valdebatt som regeringen för nu.

Regeringen har surrat sig så hårt vid löftet att nå överskott 2018 att den rättar in nära nog hela sin politik efter det.

Därför inga kostsamma löften i valrörelsen, därför inga utfästelser om skattesänkningar till pensionärer, därför i stället höjda skatter och därför talet om att ökade flyktingprognoser sätter press på ekonomin.

Men när statliga Konjunkturinstitutet räknar ut vilka stora skattehöjningar och/eller besparingar som skulle krävas för att uppfylla alliansregeringens mål tvingas Reinfeldt i stället ta några steg bakåt och försöka tona ned dramatiken.

Det skulle leda till "kraftiga folkliga protester och försämra vår konkurrenskraft" sa statsministern i morgonens utfrågning.

Utan att närmare precisera varför, ser han inte samma stora hål som Konjunkturinstitutet.

Enligt KI skulle de skattehöjningar som krävs leda till att Sverige kom tillbaka till den skattenivå som gällde 2010, alltså före Alliansens senaste sänkningar.

Reinfeldt fick också frågor om varför han vill höja arbetsgivaravgifterna för bankanställda.

Ett av Reinfeldts huvudargument mot Socialdemokraternas politik är att höjda arbetsgivaravgifter kostar jobb. Men Reinfeldt hävdade att banksektorn är ett undantag.

I stället ska skatten enligt statsministern tas från löner och vinster. Frågan är om det i slutändan är särskilt troligt att inte bankernas ägare kommer att vilja kompensera sig för en skatt.

Till exempel genom personalnedskärningar och stängda kontor eller högre avgifter och räntor för kunderna.

Intressant var också resonemanget om Fas 3. Statsministern tycktes hålla med om att "sysselsättningsfasen", som regeringen nu kallar systemet, inte är någon succé och öppnade för en utbyggd sektor med socialt anpassade arbeten, ett slags Stor-Samhall.

Det återstår att se om Reinfeldts tankar blir till konkret politik före valet.